Igår efter en hektisk dag på jobbet tog jag mina svartingar med mig ut för att kika på det höga vattnet som svämmat över våra marker.
Svartingarna gillar ju vanligtvis inte blåst så värst mycket. Det blåser i deras örom och rumpor och de åmar sig som värsta cirkusartisterna för att komma undan de stygga vindarna
Igår var det annorlunda 
De sprang omkring som våryra kossor och stannade med jämna mellanrum och bara stod i vindriktningen och njöt av alla förmodligen underbara dofter som for omkring som i ett virvlande smörgåsbord
Jag önskade att jag kunde känt alla de dofterna för det verkade verkligen lukta underbart…
Så var vi tvungna att gå hemåt men när vi gick förbi infarten där Sizzla brukar ha rätt brått att svänga in stretade hon istället rakt framåt och ville promenera mera 
Så vi slog en lov åt andra hållet också och kikade till tomten, som var lika fin som vanligt, helt i lä från vinden och mysig med några små kantareller på
Ja, sen fick vi ju gå hem till slut då, från de varma friska vindarna som ruskade om och alla goa’ dofter…
