Här kommer det en ny tvättmaskin 
Etikettarkiv: nya tider
I advent
Skulle sätta upp lite adventsstjärnor igår.
Min första stjärna som jag köpte till min studentlya för typ hundra år sedan som hängde i köket förra året, small så en propp gick när vi hängde upp den.
Eftersom det var sista proppen vi hade hemma av den sorten vågade vi inte prova igen utan fyllde en av Lydias lyktor som hon köpte i Turkiet med en ljusslinga, och simsalabim fick vi den vackraste adventsbelysning
I festtagen
Vi firade Görans 50-årsdag både i lördags och på måndagen.
Duktiga fotgrafer tog bilder i vimlet, jag fastnade med blandat resultat på några av bilderna…
Nya däck!
I hundra mil ska jag undvika att rivstarta och accelerera för häftigt, sedan har dubbarna satt sig i gummit 
Så sa de på däckverkstan som jag var tvungen att uppsöka efter en mardrömsfärd som lyckligtvis inte slutade i diket på vägen till jobbet i den knappa decimetern snö som kom under natten
Jo, här kommer förklaringen till alla dubbarnas försvinnande:
Jag trodde att de lossnat då Göran testat bromsarna, som beter sig lite skumt, när han körde till sandlandet under söndagen för att hämta grejor att ha med på resan.
Men si det trodde inte verkstadspersonalen (förrän de fick se våra däck, då trodde de ingenting längre)
För med så lite gummi som det var kvar på de däcken var det ett under att någon dubb var kvar alls…
Dubbarna lossnar vanligtvis inte när man tvärbromsar såvida man har gummi kvar på sina däck 
vilket vi inte hade alls, spårdjup noll
De såg förskräckta ut på firman när jag kom dit!
Först bestämde vi att flytta fram bakdäcken och köpa nya bak för då slits de nya mindre och hinner hårdna till innan nästa säsong då man skulle kunnat flytta fram dem och köpa nya bak igen
Men så visade det sig att vänster bak också var helt kass så det blev fyra nya, så nu blir det till att ta det vackert i hundra mil
Det konstigaste av allt är ju att vi besiktigade bilen OCH lämnade den på vanliga verkstan i december och januari och där sades det inte ett knyst om däcken
Hon, besiktningskvinnan, som var så nitisk med allt annat ”glömde” bort en sådan dödsfälla…
Ja, ja nu är mysteriet löst och jag är lycklig med mina nya däck för 3400:- ett riktigt kap tycker jag 
Ett helt annat kap gjorde jag på ICA Maxi häromdagen med ett trepack läsglasögon för endast 95 kronor
Sorterar fjärilar
Oregano & Allmän metallvingesvärmare
(för en gångs skull bilder från vår egen trädgård förra sommaren)
Eftersom jag kan styra rätt så fritt vad jag gör om dagarna tänkte jag börja årets första dag med att sortera rödlistade fjärilar för att lägga in dem i mitt kartprogram
Känns som en skön uppgift för ett helt nyfött år!
Städa lite på rummet kanske också
Pythagoras sats
Man kan ha stor hjälp av sin gamla formelsamling och något mattesnille till unge, när man ska räkna ut förhållandet mellan de olika vätskorna i hårfärgningskartongen… om man inte vill använda allt på en gång vill säga…
I väggen ovanför Lydias säng bor det getingar som kan spinna som en katt och trippa som en hel armé av möss om nätterna
Men Göran har startat en utrotningskampanj, så snart är de inte så kaxiga längre!
Vi tog en promenad i Munkedal vid ”Jernvegsmuséet” på vägen till Dingle igår. Det låg ett mysigt litet hotell i Åtorps Herrgård, där gick vi in en sväng för att kika lite…
Ett till synes lugnt gammalt herrgårdspensionat kan nuförtiden lika gärna hysa en hel flyktingförläggning med glada svarthåriga, skrikande barn som älskar små svarta hundar!
♥
Stolt tågade vi igenom denna skärseld med tre kolugna helt oberörda vovvar
Då vet man att man inte socialtränat dem i onödan i alla fall
Nya tider – gamla vänner
Vi tog en tur söderut
Först hem till mormor för ett kort första stopp, där hälsade vi lite på Lordi förstås som mådde prima och inte hade glömt sina forna sambos, vare sig fyrfota eller tvåbenta
Sedan drog vi vidare ner till Malmö och hälsade på hos Annika, Agnes och Pelle, tyvärr var Emma på läger på Ven så henne missade vi igen
I Malmö fanns tusen (minst) ställen att köpa falafel på… men vi åt Pelles goda köttfärssås istället
Deras lille Jack Russel Rambo var en riktig gentleman och bjöd så storsint på sin mat från sin enorma matskål, när han förstod att Wilma inte fick gå dit för oss plockade han några kulor till henne och lade framför hennes nos!
Gulligt 
Precis som Lady & Lufsen om julafton (Lydia tog såklart kort på dem och jag fick låna en av henne)
Så åkte vi tillbaka till Halmstad och köpte en dator till Lydia och gick på bio; ”Bilar 2″
Fredagskvällen var vigd åt fyra väninnor från gymnasietidens glada dagar och vi hade ett mycket trevligt knytkalas hemma hos Ylva under hennes dignande vindruvsrankor
Hela natten sprang iväg och så var det plötsligt dags att åka hem 
Det var jag, Cia, Anna, Ylva & Biggles som hade en himla mysig kväll under fullmånens sken… vi gör nog om det snart igen
På vägen hem hade vi tänkt ta en kik på Åsneutställningen som skulle gå av stapeln i Falkenberg, men det var stört omöjligt att få reda på mera detaljer än så så vi hittade den inte
Service
Åkte med bussen och Lydia till Henån idag för att klippa mig lite till… (Lydia åkte vidare till Åmål)
Det blev inte riktigt som jag tänkt mig i torsdags utan några små klipp till behövdes för att få lockarna på plats
Busstrafiken från Henån till Lavön om lördagen är inte riktigt så tät som man skulle önska…
Som tur var hann jag med en buss som gick till Backa, där plockade Fred upp mig med moppen
Mysigt med stora ”barn”
Så slapp jag spendera hela lördagen i Henån av alla ställen
Minst 80 döda…
…en otrolig siffra på en ö bland ungdomar i norska skärgården en vanlig skön sommardag i juli…
Tänk vilken skräck att bli jagad på en så liten ö av en galning utklädd till polis och inte veta om de som eventuellt kommer till undsättning också är utklädda galningar!!
Dessutom bomberna i Oslo som ju är fruktansvärt i sig…
… minst 87 döda säger de på radion!
Näset om kvällen
Jag gick ner till Näset ikväll med två svarta hundar och en aprikos katt…
Vi satt länge och begrundade gässen där utanför i vattnet som väsnades… och tänkte på dig som inte ville vara här mera denna enastående sköna vår…
Jag ville sagt att du kunde väl bara väntat en stund så blir det nog bättre, vad det nu än var som bekymrade dig så…
Men nu är det försent och blåljusen vi såg i den bländande majsolen på lunchen de blinkade för dig…
Du tog steget som kräver oändligt mod och nu får vi reda i det du lämnade efter dig…
Jag får bräka värst på kontoret när du inte är där mera…
Tulpanerna jag fotograferade just idag på lunchen som jag satte i höstas vid parkeringen för en annan kär vän som inte är hos oss mera får lysa för din skull med, nu och varje vacker vårdag i maj…
