Min lilla valp…

Det som skulle bli så bra föll platt som en pannkaka idag när jag, ovetandes om att vi fått tid hos en av landets främsta hundortopeder, Ole Frykman, fick domen om valpens höfter… helt kass…

Men det stod upp snälla människor som ville ge hopp och på lördag träffar vi dem och får lite tips och trix på hur vi gör på bästa sätt för att göra ont lite bättre…

Man kunde ju tänkt att specialisten kunde väglett, men det var väldigt många patienter och vi hade fått en tid som ”inte fanns” egentligen…

Nu slits jag mellan hopp och förtvivlan… min lilla Tosca som är ett under av vänlighet skulle drabbas värst av dem alla😦

Men det är inte kört och vi råkade hamna hos mästarnas mästare som dessutom vurmar lite extra just för små svarta pråmhundar från Belgien

”Kör inte förrän du kan se ordentligt, det är dimmigt nog ändå” sa sköterskorna på kliniken

Koden till kortet glömde jag bort, men jag tittade åt sidan och lät fingrarna minnas… vi kan ta en underskrift om du inte minns sa sköterskorna

Det jag tänker nu är, vilken tur att inte Lydia tog min valp… hennes lilla är inget fel på, vad vi vet iaf…

”Nu ska vi bli trötta på en filt” sa den snälle manlige sköterskan som jag är så förtjust i… innan röntgen…

...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s