Dyker upp ibland…

Flera gånger har jag nu hört kommentaren ”det dyker upp ibland” om att hundar drabbas av Legg Perthes.

Njae tänker jag då, riktigt så fungerar det ju inte…

Jo, förut innan vi hade kunskap i genetik så kunde det på ytan förefalla som om LCP, eller andra recessiva anlag ”dök upp ibland”

Den formuleringen används ju även när det dyker upp vackra blonda, tanfärgade och bruna hundar i populationen, men om man uttrycker sig så då har man nog inte riktigt läst genetikläxan ordentligt

nedarvningsschema_bfje

Om man konsekvent aldrig avlar på hundar som bär på anlag för LCP eller andra färger som exempel så dyker de aldrig upp igen!

Det är inga mutationer som uppstår av sig själva eller kan komma utifrån ingenting, jo LCP kan faktiskt komma av trauma. Om hunden trillar ner från en säng eller får en stöt av något annat slag kan samma slags förlopp med för dålig blodtillförsel till höftkulan, som då degenererar och försvagas, uppstå och hunden utvecklar LCP. Inte på båda höfterna dock, för det är ju ändå högst osannolikt att den lilla valpen slår i båda höfterna så illa så LCP drar igång

Recessiva gener syns inte på de hundar som är bärare alltså inte har dubbla anlag, dvs från båda föräldrarna. För att ett recessivt anlag ska synas eller bryta ut om det gäller sjukdomar så krävs det anlag från båda föräldrarna. Föräldrar, mor/farföräldrar och långt tillbaka i stamtavlan kan ha gått med bara ett anlag i många generationer utan att någon märkt något eftersom det bara kommit ett anlag från ena föräldern och följaktligen inte synts på den anlagsbärande hunden

Men anlaget ligger likväl ”och lurar” i arvsmassan och bara väntar på att få en kompis för att visa sin fula eller vackra nuna

Det är så recessiva anlag fungerar helt enkelt!

Det finns flera raser som dragits med olika hälsoproblem som nogsamt följt upp hur det drabbat individer i rasen och därmed kunnat få bukt med problemet och i vissa fall helt sluppit få valpar med anlag för svåra sjukdomar… jag skulle hoppats att vi kunde göra något liknande när vi vet att vissa linjer och hundar lämnat avkomma med LCP. En översikt eller ett register kan ju bara vara till nytta när man vill planera en parning. Ingen vill ju para med vetskapen om att någon av valparna kan råka ut för Toscas problem, om man kunde undvikit det genom att använda en annan tik/ hankombination

Vi kan ju hoppas att de får fram ett test som sagt som kan ge ledning om hunden är bärare av anlaget men det verkar ju dröja… tills dess hade jag varit den förste att förespråka en gemensam insats för att få överblick över i vilka linjer man kan misstänka att genen ligger och lurar och undvika att korsa de linjerna med varandra åtminstone.

Att bara chansa sig fram låter inte som ett bra alternativ i mina öron i alla fall…

pappas flicka

Annonser

...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s