Tydligt och klart!

Hittade en jättefin sida hos kennel Tenacious som föder upp Jack Russel, där de beskriver Legg-Perthes och även andra åkommor som kan drabba så tydligt och bra!

Legg-Calve-Perthes sjukdom (LCP)

Perthes sjukdom är numera den gängse benämningen på hundens variant av ett ärftligt höftfel som först döptes efter de tre läkare som beskrev sjukdomen hos barn. Den fick namnet Calvé-Legg-Perthes sjukdom. Felet drabbar framför allt de små terrierraserna, men det finns även hos många andra dvärghundar såsom små pudlar, små griffoner och pomeranian. De flesta får tidiga symtom i form av hälta i samband med könsmognaden, tikar lika ofta som hanhundar. Ena eller båda bakbenen kan drabbas. Fler enkelsidiga än dubbelsidiga fall upptäcks, men det kan finnas fler av den senare typen än vi tror. Smärta från båda bakbenen uppfattas inte alltid som hälta utan kan tolkas som ett struttigt rörelsemönster med korta steg och stela ben.

Intressant nog har en svensk veterinär; Gunnela Ljunggren, visat att många andra ben i kroppen också förändras vid Perthes sjukdom utan att det utlöser yttre symtom. Höften däremot förändras kraftigt. Höftledskulans blodförsörjning försämras så illa att den förtvinar. Slutlig diagnos ställs med hjälp av en enkel röntgenundersökning av höftlederna. Jämfört med bilden av den normala äppelformiga ledkulan ser leden vid Perthes sjukdom ut som en aväten äppelskrutt.

Hälta
Hälta graderas enligt olika system. Ofta används en gradering från noll till fyra, ibland fem. Siffran noll betyder att hunden är ohalt och siffran fyra/fem att den inte alls stöder på benet. För den ovana är det svårt att upptäcka en lindrig eller dubbelsidig hälta hos en kortbent terrier. En första- och kanske även en andragradshälta kan behöva avslöjas av det tränade ögat, blicken som bara en fackman har.

Diagnos
Diagnostik består ganska sällan av att man bara kastar sin snabba kliniska blick på fallet och genast uttalar sig tvärsäkert om diagnos, behandling och prognos. Oftare krävs det först en intervju med ägaren om när, var och hur det hela började och därefter en handgriplig undersökning. Sen gör man en mental lista över de olika krämpor som kan ge de observerade symtomen, så kallade differentialdiagnoser. Och slutligen betar man sig igenom listan med hjälp av olika metoder, rad för rad, för att antingen bevisa eller avskriva de olika alternativen.Undersökning

Hunden står på ett bord med baken mot undersökaren. Man greppar vardera benet högt upp på låret, sätter sina tummar på hundens sittbensknölar och lyfter upp bakbenen samtidigt som man sträcker dem bakåt. Rörligheten skall vara densamma på båda benen, det skall inte göra ont när man sträcker dem och benen skall vara lika långa. Benens lika längd avgör man bäst genom att kontrollera att de små, mittersta trampdynorna på båda tassarna sitter precis bredvid varandra.

Ytterlägen
Om bensträckningen utlöser spänning eller smärta och/eller ena benet är kortare gör man en mer noggrann bedömning av höftlederna: sträcker benet bakåt och framåt, lyfter det rakt ut och pressar det inåt. Sist och slutligen gör men en roterande rörelse som belastar höftens kulled i alla riktningar. Vid Perthes sjukdom får man en kraftig smärtreaktion i alla ytterlägen och särskilt vid rotationen.

Ett bens muskelstyrka beror av hur mycket det belastas. Har hunden ett smalt och ett kraftigt ben är det alltid något fel. Den har avlastat ena benet i smyg. Ett sjukt ben har få och tunna muskler medan det friska blir litet övertränat så att det får mer muskelmassa.

Självläkning
De lindriga fallen, ungefär hälften, kan läka ut med en kombination av vila, massage och sjukgymnastik. Som hundägare bör man ta hjälp av en kunnig rehab-person. Be din veterinär om råd och rekommendation. Vänd dig till en certifierad fysioterapeut för smådjur. Hon eller han ger dig ett program som du och hunden själva kan öva på hemma och följer sen upp era framsteg med ett par kontroller under behandlingens gång.

Operation
De svårare fallen och de som inte förbättras av rehab-åtgärder bör opereras. Man sågar helt sonika bort hela ledkulan och rundar av lårbenshalsen så att den får en slät yta. Efter hand utvecklas en så kallad pseudoartros (falsk led) som ersätter den skadade. Alla opererade hundar får inte ett perfekt rörelsemönster efter operation, men de flesta blir smärtfria. Höftledsbyte kommer inte i fråga för småhundar. Både hos utläkta fall och opererade kan det uppstå artros, degenerativ ledsjukdom, vid högre ålder.

Avel
Perthes sjukdom är ärftlig. Beräkningar baserade på fall i westierasen i Sverige på 1970- och 80-talet visade god överensstämmelse, statistisk signifikans, med en enkel autosomal recessiv arvsgång. Det finns även gamla parningsförsök med liknande tendens från andra raser, manchester terrier och toypudel. Men ännu återstår det att identifiera de modifierande faktorer som gör att vissa hundar med genetisk belastning inte alltid visar symtom. Man behöver också förklara varför en del fall är lindriga och enkelsidiga medan andra är grava och dubbelsidiga.

Avel på hundar med Perthes sjukdom är förbjuden enligt SKKs grundregler och det bör även gälla föräldrar till hund med Perthes sjukdom. Risken att vara nedärvare är kraftigt ökad hos syskon och andra nära släktingar.


Källa: http://www.hundsport.se/redaktionellt/veterinaren_mapp/diagnos_arftlig_hoftledfel.html

Annonser

...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s