Så blev det dags för vänsterhöften, precis tre månader efter första röntgen i januari
På lördagen kom Lydia och Ninja för att umgås, hämta däck till vita Toyotan och lämna medicin till Wilma. Denna gången var det Ninjas tur att påbörja sitt löp
När de åkte satt Tosca på verandan och spanade långt efter dem…
På måndag morgon åkte vi in till kliniken och pratade en stund med vetten om kursen hon gått i Danmark och vad experterna där trodde om Toscas fall
De sa att det kunde vara så att det först var/är höftledsdysplasi som tack vare traumat med benbitarna som skavde mot varandra utlöst Legg Perthes, plus andra förusättningar som kan spela in, tidiga könshormoner, genetisk disposition för LCP… nu har vi skickat in höftkulan för analys så då får vi ju provsvar också om några veckor
Operation nummer två gick bra. Tosca hade ett blåmärke/svullnad över höften och en inre blödning så vetten frågade om hon fått en smäll, men det har hon ju inte så det måste vara skavet från artrosen som skadat henne inifrån 😦 Det hade byggt på mycket även dessa 7 veckor så det var tur att vi tog operation nummer två tidigare även av den anledningen.
Nu vilar Tosca och går ut och kissar och äter, det är märkvärdigt hur väl de klarar sig på tre/två och ett halvt ben!
Men nu har vi tiden framför oss och inga mer skavande benknotor, det känns väldigt skönt efter dessa långa månader. Bara att meddela Toscas syskons ägare och rasklubb om vad som hänt så de kan sluta ta valpar på hennes släktingar kvar!
Samlade dagar 
Skönt att det gick bra!
Ja, denna gången går det mycket bättre med återhämtningen också. Det märks att det onda i det nu opererade benet hämmat henne förra gången.
Nu är hon ”smärtfri” om man nu kan säga så när man just sågat av ena höftkulan