Dagens höjdpunkt!

Mina gojibärsbuskar som jag planterade från yttepytte små frön när jag bodde i stadshuset 2014 har blommat för första gången. Lite udda tid att blomma i mitten av augusti, men denna sommaren är ju lite udda vädermässigt.

Små lila underverk på de späda grenarna, men med en tydlig frukt bakom 😍

Ett äppelträd hade också den stora godheten att förgylla kvällspromenaden med sin prakt, även om äpplena bara duger till älgar, rönnbärsgelé eller vin 😜

Rönnbär verkar det ju också bli i mängder i år så… betyder det då en kall vinter :/

Värme & vila!

Eftersom simfröken också ville ha semester som alla andra har Tosca nu inte simmat där sedan 18 juni… en otroligt lång och seg period tycker både Tosca och jag.

Några gånger försökte vi oss på att simma i havet, Tosca gillar ju det, men det blev för kallt och hon blev jättemycket sämre.

Den senaste veckan har jag istället duschat henne i badkaret med varmt vatten på det onda benet och masserat och tränat att stå och sätta ner foten ordentligt.

Det har varit mycket mera effektivt och nu verkar det onda som blev av den kalla simningen ha gett med sig, skönt!

Varken jag eller Tosca har lika bra tålamod den här gången, det märks… men den 10 augusti är det dags för simning igen och sedan är det stadiga besök på simskolan varje vecka tills musklerna behagar komma tillbaka igen efter idogt tränande!

Min lilla duktiga Tosca!

 

Enstaka skurar över hela landet!

Kanske hon kunde tänka sig att komma hit och skura lite när hon ändå är igång med vätan 😛

Skämt åsido gjorde det inte så mycket att vi blev lite blöta när naturen samtidigt bjöd på ett så vackert skådespel rakt ovanför vårt hus,  som vanligt!

 

2 år!

Idag fyllde våra fina tjejer två år!

Vi åkte en sväng till klubben och tränade med Veronica och hennes killar (Chippen & Steffo) Frida och Lufsen dök också upp precis när vi skulle åka hem.

Trötta och goa åkte vi hem efter en sista liten svängom i blåbärsriset och när vi kom hem hade vi gäster i form av Mats, Matteo och lille Timmy

Här är alla i en salig röra i bildgalleriet…

Kemist – javisst!

Grattis min älskade dotter till en kandidatexamen i Analytisk kemi med inriktning mot forensik!

Du är bäst och jobbet är redan kirrat, helt otroligt duktigt gjort av världens bästa Lydia ❤

kemistjavisst

Äntligen simdax igen!

Så var det då äntligen dax att simma hos bästa simfröken igen, som vi har längtat både jag och Tosca

Precis innan vi skulle gå in satte Tosca sig ner och kliade sig bakom örat med det opererade benet, det kändes ju positivt 😀

Väl i bassängen paddlade hon på med alla fyra benen. Tack gode Gud för att vi hittat till Aktiv Hund i Velanda annars hade Toscas resa genom Legg Perthes varit betydligt mera krokig

Så upp, skaka vattnet ur pälsen och ligga på britsen och käka ben medan lasern gör sitt värdefulla jobb i musklerna därinnanför.

Som simfröken sa gör det ju gott även för ryggmuskulaturen och musklerna i den uppskurna magen (Tosca kastrerades ju också den här gången)

Kanske man skulle börja simma lite för egen del för att få upp buk och ryggmuskulatur 😉

 

Blommande kroton

Min kroton blommar med sin andra blomma nu, roligt, men de är olika… jag googlade lite men hittade inga svar bara fler som gjort samma iakttagelse… i bloggen av Marja

Första blomstängeln…
kroton1ablomman.PNG

 

Andra blomstängeln…

kroton2ablomman.PNG

Återbesök

Jag berättade för Alva i söndags lite om mina funderingar om allt tålamod som måste uppbådas skopvis i det här livet/ mitt liv!

Vi får väl alla en släng av sleven i form av barn, och kanske val av yrke och annat men fast att jag tycker jag har utvecklat en hel del tålamod och även ett mått envishet så skulle läxan tydligen göras än mer noggrannt

Därför har jag nog begåvats med den lilla Tosca som kräver envishet, listighet och tålamod.

Vi var hos vetten idag klockan 9 och tillsammans försökte vi oss på att lista ut olika knep att få det lilla livet att sätta ner foten och gå på alla fyra… om hon inte går igång efter simningen nu på torsdag och tisdag i nästa vecka då blir det till att ta till fulare knep. Sätta på en ”sko” på det benet hon väljer att gå på eller något annat som gör det ”obekvämt” för henne.

Ett alternativ är ju att helt enkelt ”klicka in henne” och träna henne med ren lydnad till att gå på alla benen igen.

Vi ska försöka oss på att trampa runt på en ”luftmadrass” och klättra i blåbärsriset och nu när det är sommar, självklart simma i havet som ju ligger just framför våra fötter.

Jag förstår att hon tröttnat på operationer och delvis har jag det med, men nu är det som det är och att ge upp är ju inget alternativ.

Vi har i alla fall ”frikort” hos vetten, vi bara slinker ut förbi kassa disken som värsta VIP-kunderna när vi är där numera 😉

”Envis är åsnan, men ännu mera envis är Maria”

”Ivern river i hans blodomlopp”

Bara för att man råkar ha fått en sjuk valp…

Jag hoppades verkligen att vi som har schipperke kunde stått över sådant här… men när jag började dela information om vad som drabbat min lilla valp förra året så kan jag inte säga att det känns som att det inte skulle kunna eskalerat till liknande former.

Jag menar ett personligt väldigt obehagligt samtal och en anmälan till Länsstyrelsen och SKK om att jag skulle hålla djur instängda i bur… där gick min gräns för hur mycket jag ”ville hjälpa till” med en sund schipperkeavel.
Men så ser jag att hundar hela tiden produceras efter de linjer som förr eller senare kommer att leda till ett liknande scenario som för min lilla Tosca…

Jag hoppas att jag har fel, men jag vet att jag har rätt och jag önskar att jag var lika stark och engagerad som ”Super Magic”…

Igår eftermiddag tog jag ett djupt andetag

via Mitt liv blev ett rent helvete — Super Magic

Det går sådär…

Tosca är inte precis så intresserad av att ”gå på fyra ben” alls… hon håller upp sitt omopererade ben mest hela tiden. Tre ben fungerar ypperligt för henne tycker hon 😉35230892880_ebba98b3f5_o

Jag har inte pressat henne särskilt hårt med tanke på att hon verkar inte ha några problem egentligen med smärta, snarare är hon nog trött på att kämpa litegrann, ho när ju inte någon unghund längre utan en två år gammal (rätt så erfaren) liten dam som kanske tappat lite av sin outtröttliga entusiasm…

Jag är inte särskilt orolig heller om att hon kommer att sätta ner foten så snart hon börjar simma och simfröken kör laser på henne och när hon och syster Ninja får leka successivt mer och mer. Då glömmer hon att akta sitt ben och kommer automatiskt att komma igång med rehabarbetet ”av sig själv”

Idag har vi i alla fall påbörjat en liten daglig stund på vibbplattan, 2 minuter stående och en minut liggande på 4 hertz. Dessutom masserar jag henne dagligen både över hela kroppen och böjer och stretchar det omopererade benet.