Om Tosca…

Jag vill berätta för er om Tosca.

Förra sommaren skaffade jag och dottern två nya valpar för att föryngra flocken litegrann. Ninja och Tosca flyttade hem till oss i mitten av september.

Frid och fröjd, två underbara schipperkevalpar med ett makalöst temperament och en stor aptit på livet.

Månaderna rullade på och systrarna träffades ungefär en gång i månaden eftersom vi bor på skilda håll med rätt många mil emellan. Det var roligt att jämföra hur lika och olika de var på samma gång.

Hur olika deras gång var märkte vi först när de blev ca fem månader, hur kraftiga Toscas framben var i förhållande till både Ninjas och hennes egna bakben… hur hon hoppade ”jämfota” med bakbenen en stor del av tiden. Att hon aldrig hoppade upp någonstans.Hur hon sackade efter sin syster mer och mer, hur hon slängde och vinglade med bakbenen och framförallt hur hon ibland kved till och sjönk ihop efter promenader.

Hur Tosca blev mer och mer motvillig att gå på promenader alls…

Sedan var det dags för julfirande i några veckor då systrarna fick sitt lystmäte i att leka hela dagarna tillsammans och efter det en sväng till My Dog för att stå i rasmontern. Just då började Tosca halta kraftigt och ryggen liksom vek sig ner, som om bakbenen inte bar henne längre. Jag lät en av veterinärerna på mässan undersöka henne och hon rekommenderade vila och smärtstillande i tio dagar, blev det ingen förbättring skulle vi utreda vad problemet var. Största delen av utställningen bar jag Tosca på min arm, något jag fått göra en hel del sedan dess…

Det blev inte bättre, alls… 25 januari hamnade vi hos specialisten Ole Frykman på vår veterinärklinik hemmavid. Undersökning och röntgen visade på grava fel på höfterna med artrospålagringar redan synliga vid sex månaders ålder…

Valplyckan förvändes snabbt till en mardröm… vad gör vi nu?

Min fantastiska lilla valp har så ont att hon knappt kan gå… just ett halvår fyllda…

Läs mer

Blåa viktmanschetter

viktmanschetter

Igår fick vi Toscas nya viktmanschetter, jättefina blåa

Vetten sa att hon skulle träna med en på det vänstra benet som ligger mycket efter i muskelmassa, det var så jag också hade tänkt

Men när hon fick prova igår blev hon än mer ovillig att sätta ner vänster ben så jag satte på båda för att vänja henne vid att ha dem

I fortsättningen tänker jag bara ha på det vänstra eller möjligen ha på båda benen men bara vikter i det vänstra

Snygg blev hon ju i alla fall!

2 systrar 1 år

Den 16 juli blev våra fina valpflickor ett år, det firade vi med att prova och köpa varsin ny sele i Halmstad och åka och hälsa på en annan födelsedagsfirare, nämligen bästa Eva som fyllde 50 dagen innan❤

Nere på Kroken

I söndags tog vi en härlig promenad bort till vår trevligaste strand här på Lavön, den vid Kokens semesterhem.

Den ligger också så till väderstrecksmässigt att där nästan inte samlas något ”manmade” skräp alls, bara sten, tång och snäckor

Längs hela sanden växer en ört som heter ”strandarv” den bildar en mjuk grön matta av små pyramidfomade plantor.

Hundarna älskar den stranden och jag kom på att jag skulle ta några bilder och filmer, oftast glömmer jag ju det och bara njuter av stunden❤ninjakroken.jpg

Växer och växer…

Eftersom den här släkthärvan växer och växer till oproportionerliga mått och jag inte kan vara delaktig på det sätt jag vill tog jag bort dokumenten med de hundar som tänkbart kunde bära LCP-anlag  från bloggen, för även om de låg bakom ett skyddat inlägg gick de att googla upp!

För att ingen ska bli orolig, med tanke på de starka reaktioner jag fick av några, kan jag ju bara tala om att ingen hittills har lösen till de skyddade inläggen … ett mycket känsligt ämne, sjuka hundar…

Jag klandrar inte dem som sätter kaffet i vrångstrupen, för så utspridda som anlagen är bara via dessa fyra hundar jag hittat mig fram till så är min enda förhoppning att de får fram ett dna-test för bland annat Legg Calves Perthes sjukdom så snart som möjligt!

Om jag ska skaffa mig ytterligare en schipperke i framtiden kommer jag att veta vilka linjer och kennlar jag ska undvika som pesten. För alla andra kan jag bara önska er lycka till i djungeln av sjukdomar därute…

Som en uppfödare sa till mig vid ett samtal, ni har verkligen lyckats träffa på hela registret av sjukdomar i era närmaste hundar och nu tror jag att vi stött på ytterligare en i dagarna… det kan inte vara en tillfällighet att vi råkat på så drabbade hundar tänker jag… det är nog tyvärr så det ser ut i populationen. Sedan att schipperke är tuffa små krabater och lever länge även om de råkar ut för hälsoproblem ska vi väl bara vara tacksamma för.

Eftersom man inte kan ha hur många hundar som helst i livet, om man inte är uppfödare, så går vi nog vidare och botaniserar lite i andra hundraser när det är dags för ny införskaffningar av hundar, även om de vackraste och klokaste hundarna är och förblir schipperke i våra hjärtan❤

Barndomskamrater

I helgen var jag nere i Halmstad för att träffa alla mina gamla lekkamrater från Maratonvägen

Gud så roligt det var att träffa dem och så mycket roliga minnen vi mindes ihop. Först förfestade vi lite hemma hos Frank som bor på Maratonvägen fortfarande och sedan tog vi oss in till stan och käkade räkmacka på Lilla Torg!

Vi visste ju allt om varandra på den tiden och fortfarande känns det att det finns starka band till dessa människor

Nästa år gör vi det igen!

Tosca & Sizzla var med mig ner till sandlandet och de fick även vara med på förfest, de små svarta gör ju alltid succé vart de än kommer, även här tyckte alla de var väldigt fina och trevliga hundar❤

Tog lite bilder hemma hos min mamma också på Frennarp på hennes vackra slottsros och det nya handfatet och toastolen😀