Stinky💕💔

Så fick även Jaffas mellanbror PepsiPer, eller Stinky, som han hette i sin familj lämna jordelivet… nu är det bara vår kära Jaffa kvar och jag hoppas att vi får ha henne kvar i många år till 💖Stinky

Annonser

Sommaren 2018

Sommaren har på många sätt varit en oförglömlig sommar både för oss och alla andra

Vädret har ju varit helt utan jämförelse, torka och hetta från mitten av maj till mitten av augusti med några dagars andhämtning och för vår del några behövliga regnskurar med väl valda mellanrum, det har varit både hetare och torrare på de flesta ställen i Sverige efter vad jag förstått och upplevt

Sedan till våra mer personliga upplevelser i år… det där med ormarna… redan tidigt i våras såg vi ovanligt mycket orm, både huggorm av båda könen och även snok och (det som ju inte är en orm egentligen men ändå ser ut som en) dvs kopparorm/ödla

Först ut 24 maj, kom jag hem till en Ninja som mera såg ut som en älg än en schipperke. Jag trodde hon blivit getingstucken eller möjligen en allergichock och åkte till vetten dagen efter där vi förstod att det rörde sig om ett huggormsbett. Eftersom hon bara varit i hundgården hela dagen måste det varit där hon blivit biten, det kändes väldigt otrevligt. Nåväl hon fick dropp och smärtstillande och någon vecka senare tog vi blodprov och allt hade gått väl. Ninja är ju relativt ung och blev biten i nosen och det är inte lika allvarligt för en hund som när den blir biten i benet eller där det finns mera muskler som pumpar runt giftet i kroppen.

Tre veckor senare, lördag förmiddag 16 juni, stod plötsligt Tosca öga mot öga med en huggorm borta hos grannen, en decimeter från att bli huggen hon med. Jag visste ju inte om hon blivit biten även om det inte verkade så, så jag bar henne hela vägen hem. Vid det här laget hade jag läst spaltmeter om huggormsbett och visste bättre hur jag skulle bete mig. (Jag hade gjort typ allt fel när Ninja blev biten och vi hade ju en otrolig tur att hon klarade sig såpass bra)

Ytterligare tre veckor gick och en söndag förmiddag, 1 juli, skulle vi bara gå ner och bada och gick stigen vi gått tusentals gånger. Ögonen på helspänn efter de tidigare två ormmötena och alla andra ormar jag sett under dessa veckor, döda och levande på ön och även när vi varit borta på besök på andra platser under sommaren. Trots det kommer plötsligt Jaffa hoppandes emot mig och visar tydligt att något hänt med hennes bakben som gjorde ont, jag tittar bakom henne och där ligger en stor brun huggormshona och ser belåten ut.

Snabbt lyfte jag upp Jaffa i famnen och krånglade mig tillbaka med de andra två i koppel förbi ormhonan som lugnt låg kvar och inte tänkte flytta sig från sin soliga, härliga plats. Jag bar en skrikande, nafsande Jaffa hela vägen hem och la in henne i buren och bytte snabbt om för en tur till Blå Stjärnan, under tiden startade Göran bilen och såg till att luftkonditioneringen kylde så gott det gick i hettan.

Väl framme på Blå Stjärnan var Jaffa väldigt dålig, hon hade hög puls och var mycket medtagen. Vetten bestämde att hon skulle ligga kvar över natten på intensivvårdsavdelningen och frågade om de skulle ge henne serum/ motgift om det behövdes. Det behövdes och hon hade nog knappt överlevt om hon inte kommit under vård såpass snabbt. Vi var på djursjukhuset på mindre än två timmar efter att hon blev huggen i låret.
På måndagen fick jag komma och hämta Jaffa som fortfarande mådde väldigt dåligt och hade mycket ont. Vi fick ge Nobligan i flera dagar för att lindra smärtan.

För att de båda, både Ninja och Jaffa skulle få i sig extra vätska som är väldigt viktigt efter huggormsbett och dessutom var  det ju väldigt varmt, blandade jag vatten i deras mat och gav dem vatten med lite morotspuré i flera gånger om dagen.

Strikt vila i två veckor för Jaffa också och ett blodprov som uppföljning för att säkerställa att inga värden verkade ha skenat iväg som kunde tyda på att några organ tagit skada av ormgiftet. Hon blev precis som Ninja väldigt svullen, fast mera under buken och bakbenen eftersom hon blev biten i låret och Ninja i läppen.

Sedan dess har hundarna gått i väldigt korta koppel och vi har bara promenerat sent om kvällarna när ormarna förhoppningsvis ringlat in i sina hål för natten. Nu har regnet och lite svalare väder gjort att jag inte är riktigt lika nervös, men fortfarande ser jag ormar hela tiden när jag är ute och går, senast när jag var hos Lydia i helgen och hälsade på i Köping, visst låg där en snok under en buske längs ån… jag har känt mig som om jag gått på minerad mark med krypskyttar lurande överallt hela sommaren… något liknande har vi verkligen inte varit med om förut och jag hoppas innerligt att det inte upprepar sig någon mer sommar!

Hundarna har jag försökt lära så gott det går att ormar ska man inte ha någon närkontakt med, medelst en död huggorm och lite andra skrämselförsök. de verkar ha fattat litegranna vad jag försökt förmedla, men vi får väl se…

Så länge Sizzla levde brukade hon se till att ingen gick fram till någon orm, hon var livrädd för ormar och tyckte inte det var lämpligt för någon i flocken att träffa orm, det var väldigt praktiskt och jag saknar henne verkligen i sommar!

 

Vårtecken nära mig!

Eftersom vintern vägrar släppa greppet och släppa fram blommor och blad får man väl ta till andra tecken för att få lite vårkänsla i kroppen, som att kamma bort all päls på vovvarna 😛

Ska bara…

MS Trollfjord 2018-03-28 13.51

Snart sitter jag där på däck insvept i en filt och njuter av sol och hav (förhoppningsvis, det kan ju bli snöslask och dimma också förstås…)

Men först är det en intensiv påsk som väntar med flytt och diverse födelsedagar och annat jox

Jaffa har ont i nacken och det bekymrar mig en del…

Men sedan, vilsamt i flera dagar, och förhoppningsvis fint väder på turen, vacker utsikt och god mat!

kirkenes bergendäck 5däck 6däck 7däck 8däck 9

 

Jynx!

Today, my heart goes out to a puppie far away in the United States that is going through the same insignia that my little Tosca did almost exactly two years ago, double-sided Legg Perthes with pain, heartbreaking to stand next to and witness

Jynx was schedule for surgery on March 12 but they could not wait until then because her pain was to much and got surgerytime today instead. I really wish that no puppy needed to suffer like this nor that no puppyowner had to make these unreasonable decisions for their young dogs… next man or woman who says that it is a risk to take when they plan a litter after a sibling or a siblings offspring to a dog that got LCP I would like to knock something hard in their wooden heads, to make them suffer too!

Hope surgery goes well for little Jynx and that she can become painless as Tosca has become finally… 🖤

Chloe o Jynx

Idag svämmar mitt hjärta över för en liten vovve långt borta i USA som går igenom samma skärseld som min lilla Tosca gjorde för nästan exakt två år sedan, dubbelsidig Legg Perthes med smärta som är hjärtskärande att stå bredvid och bevittna

Jynx hade fått operationstid 12 mars men de kunde inte vänta längre, smärtan för Jynx blev för svår, utan har nu fått tid idag istället. Jag önskar inget hellre än att ingen valp behövde utstå detta lidande eller att någon valpköpare behövde ta dessa orimliga beslut för sin unga hund… näste man eller kvinna som säger att det är en risk man får ta när de tar en valpkull på ett syskon eller dess avkommor till en LCP-drabbad hund skulle jag helst vilja banka något hårt i deras träskallar, så de själva fick känna på lite smärta!

Hoppas att det går bra för lilla Jynx och att hon kan bli smärtfri som Tosca blivit långt om länge… 🖤

 

Älskade fina Jaffa 11 år

Tänk när du var ett litet knyte och låg i hallen hos mamma Sizzla med dina bröder… lika älskad fortfarande som då, när du kom ut som sista valp av fyra och äntligen kom min lilla tikval…

Sedan att det inte blev några valpar efter dig det är en helt annan historia, men den mest fantastiska lilla blänkande svarta varelse fick vi att dela våra liv med!

sizzlamvalpar2007.jpg

28125921_10213096621242876_87383080_o.jpg

My Dog 2018

Så roar vi oss i rasmontern på My Dog i år igen. Torsdag och söndag kommer vi att vara där i år.

Vi gillar det mycket både vovvarna och jag ❤️

Egypten i repris… fast ändå inte

Dags att skriva inlägget jag påbörjade för 6 dagar sedan!

Inte så mycket egentid kan man säga sedan vi kom hem från Egypten och då blir det heller inga blogginlägg skrivna

Vi landade i värmen och bara det är ju en alltid lika härlig känsla. Väl framme på hotellet kändes det lite knepigt, ungarna gillade stället men jag föredrar lite mera blanka ytor… känslan av att ha hamnat hemma hos familjen Flinta är inte det jag föreställer mig om jag åker till de ”lyxiga” all inclusive anläggningarna men det var ett jättebra hotell visade det sig

Folk i Egypten är väldigt trevliga, precis som i Jordanien och Marocko. Visst de försöker lura skjortan av en när man handlar, guiden hade rätt, kvinnorna är bäst på den leken som han kallade det (Fred är inte precis den vi skickar fram då de goda affärerna ska genomföras) men jag tycker egentligen att det är rätt sunt. Vi åker dit och betalar nästan ingenting för att semestra i deras land, de har inte råd att åka på samma sätt till oss om de inte sparar en livstid så för att inte ens försöka tjäna en hacka på ”rika” turister måste man nog vara buddist 😛

Första dagen snokade vi reda på alla hotellrutiner, kollade in maten som funkade fint både för köttätare/veganer och bokade frukostmatsäck för…

Delfinutflykten

5 på morgonen gick bussen som tog oss till båthamnen 3 timmar söderut. Sedan hyrde vi våtdräkt för min del (mot brännande sol och kylande vatten) och simfenor. Snorkel hade vi med oss.

I båthamnen klev vi ombord på en omgjord gammal lyxjakt som efter ytterligare 2 timmars båtfärd tog oss ut till Satayha dolphin reef. Vi sov i solen/skuggan på sofforna på övre däck gungade av havets vågor (med sjösjukepiller i magen), när vi närmade oss fick vi en utförlig lektion i vad som väntade innan vi smetade in oss med sololja och plockade fram snorkel och cyklop.

Delfinerna sover i det 5×7 km stora revet för att undvika att bli uppätna av hajar efter morgonens jakttur och de är inte intresserade av oss alls. Deras ögon är slutna och med sonaren påkopplad för att inte simma på någon/något vilar de växelvis höger och vänster hjärnhalva.

Även om de sov var det fantastiskt att komma ner i gummibåtarna och när en delfinflock närmade sig kliva ner i vattnet och simma ovanför och jämsides med de stora djuren. OCH de små för där var bebbar med också naturligtvis och de var ju jättefina såklart!

Sedan åt vi lunch som de lagat i kabyssen på båten och snorklade någon timme på eftermiddagen innan det var lika lång väg tillbaka… nacken var rätt mör efter den bumpiga bussturen, på båten var det ju enbart skönt att sova såklart.

De har mycket säkerhetsspärrar längs alla vägar med kraftiga taggar de kan fälla upp ur vägen. Polis eller militär som står redo med kulsprutor både här och där. Inte så mycket längs kusten, men på nästa utflykt när vi åkte in i landet var det väldigt tätt med vaktposter… det är ju både bra och tankeväckande…

Lördagen spenderade vi med sol, strandpromenader, snorkling och bad och lite shopping om kvällen, vi köpte underliga krämer och parfymer och Nigelleolja… sedan var vi uppe alldeles för sent och pratade med en massa folk och gick och la oss samma tid som vi steg upp en och en halv dag senare… fast vi var såklart vakna en dag där emellan 😉

Luxor – Karnaktemplet – Nilen – Tutankhamons grav (konungarnas dal)

Måndag kom och så var det dags för nästa utflykt. 03:30 stod vi som tända ljus i hotellobbyn när bussen dök upp i mörkret under alla tusen stjärnorna i öknen…

En lååååång resa med stopp på en otroligt ofräsch ”mack” där toaletterna spolades mellan busslasterna, inte mellan varje toalettbesökare :/

Väl framme i Luxor var förvandlingen total, gröna dalar med tusentals åsnor och sockerrör och ett vimmel av folk på gatorna längs kanalen. Vi gick i Karnaktemplet med en annan svensk kille från Vimmerby och den utomordentligt kunnige och trevlige guiden, Ahmed. Han berättade om konungar och pelare och sin familj därhemma i Alexandria som han träffar två veckor varannan månad och lovade oss färskpressad sockerrörsjuice som vi mycket riktigt också fick från ett hål i väggen där bussen stannade på vägen hem. I varsin plastpåse med ett sugrör bjöd han hela bussen på denna läckerhet som smakade som sött grässtrå man tuggar på om sommaren… bara det var resan värt!

Vi år lunch på en Nilen kryssare som påminde väldigt mycket om en lyxigare variant av kryssarna i Budapest på Donau. En egen hytt fick vi att gå på toa i under 2 timmar och hann med att sola på soldäcket på taket på båten. Sedan fick vi åka en lite mindre båt över till den västra sidan av Nilen, dödens sida, där alla gravar fanns. Jag doppade handen i Nilens vatten, men ingen krokodil var i sikte som tur var. Däremot har jag numera då haft handen i vattnet som kommer direkt från Victoriasjön i Tanzania (kan man säga att jag varit där nästan då… eller kanske inte)

I konungarnas dal var det svalt och skönt i skuggan från bergen och gravarna var helt makalösa med inskriptioner högt och lågt längs väggarna även om vi inte gick in just Tutankhamons grav

Sist blev vi lotsade till en alabasterverkstad där vi köpte lite skulpturer. Slutligen vid de kolossala Memnonkolosserna köpte vi, med en hel hord av försäljare, efter oss sjalar, sedan rusade vi med hela mobben till bussen och alla tyskarna hojtade att vi genast skulle komma ombord på bussen, medan de samtidigt fick sig ett gott skratt åt att vi sinsemellan ryckte pengar ur nävarna på varandra när vi trätte om vem som skulle få lov att köpa vad 😀

Även försäljarna såg lätt förvirrade ut när vi istället för att dividera med dem om priset dividerade med varandra, de kom helt av sig och när vi blivit ense bara tog de det de fick och såg förvånade ut 😛

Så åkte vi hem igen den långa resan med bussen med stopp för nämnda sockerrörsjuice och ytterligare ett läskigt toastopp, hur svårt kan det vara att fixa spolanordningen på 20 toastolar? På hemvägen vid toastoppet var det ett helt gäng småtjejer med två åsnor och en getkilling som försökte se söta ut och få en liten gåva. Åsnorna var ju underbara och så hjälpsamma och fina mot de små flickorna- Visst ”tigger” de väldigt offensivt, men så länge tingen är som de är i världen tycker jag de gör helt rätt… kreativt att ta med söta djur som extra påtryckning 🙂

Maten

Eftersom vi varit i Egypten två gånger nu och tänkt att jaja maten på all inclusive är väl anpassad efter tyskar/ryssar så var vi ju tvungna att fråga den trevlige guiden en annan kväll när han dök upp på hotellet vad han bjuder sina gäster på hemma när de dyker upp.

Nä, inga oliver eller hummus och falafel, utan kålbladsknyten och duva var det bästa han visste som han också bjöd sina gäster på, vilket vi också faktiskt fick i buffén en dag. Sedan beskrev han lite mer vad de brukade äta och ju mer vi lyssnade desto mer kändes det som om vi fick en lektion i tysk matkultur. Det var ju också i mångt och mycket vad de serverar på de där bufféerna, kål i alla former kött, pumpasallad, korv, bönsallader, runt ris, kokta grönsaker oätlig fisk, dadlar och söta bakverk. Falafel berättade guiden är frukostmat i Egypten :O

En himmelskt god chokladpudding med pistagenötter. Annars knappt några nötter alls… hibiskuste…  de gillar ju sina vattenpipor också, även om det ju inte precis är mat 😛

Nä, maten i Egypten är inte precis något att yvas över, den bästa maten på resan fick vi på den libanesiska restaurangen, mums!!! Men som ”husmanskost” fungerar ju deras mat ungefär som vår… så hade jag nog inte tänkt att de äter förrän jag fick det uttalat av guiden den där kvällen.

På flyget hem fick vi också en jättegod båtformad rösti med en liten boll av röd quinoa i mitten och annat smaskigt. Vi, jag och Lydia som beställt vegankost fick ju inte bara det delikataste att äta utan också maten före alla andra tillsammans med barnen 😛

Nu vill jag vinna fler resor 😛 så  jag fyllde pliktskyldigast i en massa utvärderingar både för Ving och flygbolaget och då kunde man vinna mera resepengar, hoppas som sagt att jag gör det 😀

Bilder blir det inga i det här inlägget i alla fall… bara en på Nilen…

38575078452_3a2e48ff6b_o.jpg

Ett tomt koppel till…

Det kändes betydligt mer än jag trodde det skulle göra… men nu vilar min lilla Sizzla hela tiden och våra 15 år och 15 dagar tillsammans är slut ❤

Mitt lilla, lilla hundskrälle…

Det som kändes bland det svåraste var idag när hon fått den avslappnande sprutan innan de sätter kanylen och jag kunde klappa henne så som jag egentligen alltid vill, men hon har fått panik de senaste åren och inte velat bli kliad så särskilt mycket för hon var ”rädd att fastna” i någons händer

Nu får hon frid!

Sizzla har levt ett långt, friskt och lyckligt liv, hon slapp bli sjuk och dålig ens nu sina sista dagar och det känns väldigt bra och schysst mot min trogna kamrat ❤16829050834_ac3d801dda_z.jpg

 

Satte ner foten!

Idag var dagen då både jag och Tosca tydligen bestämde oss för att nu får det bli ändring på täppan!

Igår var vi hos vetten och vaccinerade alla utom Sizzla, hon får åka till den lokala kliniken istället för hon gillar inte längre långturer med bilen. Jaffa fick en oerhört kort besiktning av tänderna och tog ett blodprov inför sövning i samband med tandfix senare i höst. Tosca skulle blivit lite kollad av vår vanliga vette och eventuellt få utskrivet lite muskelavslappnande som komplement till värktabletter som jag egentligen inte tror hon behöver längre.  Hon har nog inget ont bara om hon spänner sig och får kramp i musklerna och då hade ju muskelavslappnande om kvällen varit bättre resonerade jag… det hade varit skönt för henne att slippa värktabletter som ställer till det i magen på lilla Tosca.

(Ja eller så liten vet jag inte, hon vägde 6,4 kg, Jaffa 6,6 och Ninja 6,2) Gäller att se upp där för det sista Tosca behöver är övervikt, den belastningen är inte bra för hennes opererade höfter och nu när hon är kastrerad är ju risken större att maten blir intressantare

Nåväl, vi fick önskat oss muskelavslappnande av den vetten vi träffade och så fort hon pratat med vanliga vetten skriver de ut recept om de tror på den lösningen

Idag, lördag, tänkte jag att vi testar utan smärtstillande, Tosca har varit väldigt mer benägen att sätta ner alla fyra tassarna de senaste dagarna och precis som jag bestämde hon tydligen sig för att idag var dagen då livet skulle ta en ny vändning

Jag gav henne ingen värktablett om morgonen och trots det har hon gått på alla fyra benen hela dagen, även på promenaden, JIPPI!!!

Men som jag minns det så var det likadant förra året, att en dag bestämde hon sig och sedan var det sluthoppat på tre ben ❤️