Smärtsymptom hos hund!

Tosca är just nu full av energi, vaknar först av alla och har en hög energinivå hela dagen,ett friskhetstecken skulle man ju tolka det som vid första anblicken… men när man tittar en gång till så ser man att för att hålla en molande smärta stången är det kroppens sätt att reagera, att hålla en hög endorfinnivå för att inte känna smärta…

Flämtar mycket gör hon och gnager oavbrutet på ben, något hon inte var så noga med under tiden hon inte besvärades nämnvärt av sina opererade höfter.

Springa fort är också ett sätt att undkomma rörelser som smärtar så det är en faslig fart på Tosca för jämnan.

Man tänker ju att ett lugnare tempo kunde vara ett symptom men samtidigt är det ju bra att hon både håller konditionen och muskelmassan i trim så jag är glad att hon inte har en personlighet som går och gömmer sig och blir rädd eller undfallande när det molar i höften. Hon har verkligen en otrolig livsglädje och jag hoppas att denna gången när hon har en väl upparbetad högerhöft samt att kroppens muskler är vana att ”gå utan höftkulor” kommer rehabiliteringen att gå fortare än förra våren. För att förbereda oss så gott som det går simmar Tosca varje vecka fram till operationen och står/vilar på sin vibbplatta samt får laserbehandling hos simfröken, tack gode gud att vi hittade en så bra ”simskola” på ”Aktiv hund” i Velanda!

Även ”TopDog Animal Health & Rehabilitation” med Dr James har ju gjort all skillnad. Jag skrev till honom och frågade om de nya röntgenresultaten och han svarade ❤

All hjälp från dem med video och en ”booklet” samt mejl varje vecka om hur man bäst bär sig åt med postoperationsrörelser, helt gratis!!! Otroligt att de finns sådana dedikerade människor som bara vill väl ❤

18308739_10210827894766132_357675109_n

Inte kunde jag väl ana…

Att jag skulle bli den som hade störst nytta av anteckningarna efter Toscas operationer förra våren…. men nu sitter jag och läser in mig på hur vi bar oss åt och hur vi förberedde oss…

Det visar sig att vetten tagit för lite av själva lårbenshalsen och den nuddar och skaver emot höftbenet… tyvärr är enda lösningen om Tosca ska bli helt besvärsfri en ny operation av vänstra höften :/

12 juni är det bokat och Ole Frykman kommer att vara med som på den första höften.

Om det verkar passa och tiden tillåter kommer vi även att kastrera Tosca då, så är det gjort sen!

Några valpar är det ju inte tal om för hennes del, inte för Ninja heller ju eftersom man inte ska avla på helsyskon till hundar som drabbats av Legg Perthes!!!

För Ninjas del tvekar vi lite med kastration eftersom hon är lite annorlunda i psyket än sin syster… vi får helt enkelt se hur det blir för hennes del…

Tillbaka på kliniken

Igår var vi hos vetten för att ta reda på vad som hänt med Toscas ben och varför hon slutat stödja på det ena benet igen. 24 januari i år gick hon med ”alla fötterna på jorden” och ingen kunde ana vad hon gått igenom för operationer under 2016.

Men i början av mars hände något. En skvallrande lång tofs under vänster baktass säger oss att den foten har inte blivit använd eftersom det kunnat växa ut hår under tassen. Det skavs ju av om de går normalt på alla fyra tassarna

När vi kom hem gick övriga vovvar och jag på en härlig vårpromenad medan Tosca sov ruset av sig 😉

Som av en händelse

Åkte på en resa norrut i helgen och som av en händelse stannade tåget i en halvtimme just mellan två hägn med vackra renar, många vackra renar som först knappt syntes mellan träden i den vita snön!

Tack slumpen för den stunden ❤

Tydligt och klart!

Hittade en jättefin sida hos kennel Tenacious som föder upp Jack Russel, där de beskriver Legg-Perthes och även andra åkommor som kan drabba så tydligt och bra!

Legg-Calve-Perthes sjukdom (LCP)

Perthes sjukdom är numera den gängse benämningen på hundens variant av ett ärftligt höftfel som först döptes efter de tre läkare som beskrev sjukdomen hos barn. Den fick namnet Calvé-Legg-Perthes sjukdom. Felet drabbar framför allt de små terrierraserna, men det finns även hos många andra dvärghundar såsom små pudlar, små griffoner och pomeranian. De flesta får tidiga symtom i form av hälta i samband med könsmognaden, tikar lika ofta som hanhundar. Ena eller båda bakbenen kan drabbas. Fler enkelsidiga än dubbelsidiga fall upptäcks, men det kan finnas fler av den senare typen än vi tror. Smärta från båda bakbenen uppfattas inte alltid som hälta utan kan tolkas som ett struttigt rörelsemönster med korta steg och stela ben.

Intressant nog har en svensk veterinär; Gunnela Ljunggren, visat att många andra ben i kroppen också förändras vid Perthes sjukdom utan att det utlöser yttre symtom. Höften däremot förändras kraftigt. Höftledskulans blodförsörjning försämras så illa att den förtvinar. Slutlig diagnos ställs med hjälp av en enkel röntgenundersökning av höftlederna. Jämfört med bilden av den normala äppelformiga ledkulan ser leden vid Perthes sjukdom ut som en aväten äppelskrutt.

Hälta
Hälta graderas enligt olika system. Ofta används en gradering från noll till fyra, ibland fem. Siffran noll betyder att hunden är ohalt och siffran fyra/fem att den inte alls stöder på benet. För den ovana är det svårt att upptäcka en lindrig eller dubbelsidig hälta hos en kortbent terrier. En första- och kanske även en andragradshälta kan behöva avslöjas av det tränade ögat, blicken som bara en fackman har.

Diagnos
Diagnostik består ganska sällan av att man bara kastar sin snabba kliniska blick på fallet och genast uttalar sig tvärsäkert om diagnos, behandling och prognos. Oftare krävs det först en intervju med ägaren om när, var och hur det hela började och därefter en handgriplig undersökning. Sen gör man en mental lista över de olika krämpor som kan ge de observerade symtomen, så kallade differentialdiagnoser. Och slutligen betar man sig igenom listan med hjälp av olika metoder, rad för rad, för att antingen bevisa eller avskriva de olika alternativen.Undersökning

Hunden står på ett bord med baken mot undersökaren. Man greppar vardera benet högt upp på låret, sätter sina tummar på hundens sittbensknölar och lyfter upp bakbenen samtidigt som man sträcker dem bakåt. Rörligheten skall vara densamma på båda benen, det skall inte göra ont när man sträcker dem och benen skall vara lika långa. Benens lika längd avgör man bäst genom att kontrollera att de små, mittersta trampdynorna på båda tassarna sitter precis bredvid varandra.

Ytterlägen
Om bensträckningen utlöser spänning eller smärta och/eller ena benet är kortare gör man en mer noggrann bedömning av höftlederna: sträcker benet bakåt och framåt, lyfter det rakt ut och pressar det inåt. Sist och slutligen gör men en roterande rörelse som belastar höftens kulled i alla riktningar. Vid Perthes sjukdom får man en kraftig smärtreaktion i alla ytterlägen och särskilt vid rotationen.

Ett bens muskelstyrka beror av hur mycket det belastas. Har hunden ett smalt och ett kraftigt ben är det alltid något fel. Den har avlastat ena benet i smyg. Ett sjukt ben har få och tunna muskler medan det friska blir litet övertränat så att det får mer muskelmassa.

Självläkning
De lindriga fallen, ungefär hälften, kan läka ut med en kombination av vila, massage och sjukgymnastik. Som hundägare bör man ta hjälp av en kunnig rehab-person. Be din veterinär om råd och rekommendation. Vänd dig till en certifierad fysioterapeut för smådjur. Hon eller han ger dig ett program som du och hunden själva kan öva på hemma och följer sen upp era framsteg med ett par kontroller under behandlingens gång.

Operation
De svårare fallen och de som inte förbättras av rehab-åtgärder bör opereras. Man sågar helt sonika bort hela ledkulan och rundar av lårbenshalsen så att den får en slät yta. Efter hand utvecklas en så kallad pseudoartros (falsk led) som ersätter den skadade. Alla opererade hundar får inte ett perfekt rörelsemönster efter operation, men de flesta blir smärtfria. Höftledsbyte kommer inte i fråga för småhundar. Både hos utläkta fall och opererade kan det uppstå artros, degenerativ ledsjukdom, vid högre ålder.

Avel
Perthes sjukdom är ärftlig. Beräkningar baserade på fall i westierasen i Sverige på 1970- och 80-talet visade god överensstämmelse, statistisk signifikans, med en enkel autosomal recessiv arvsgång. Det finns även gamla parningsförsök med liknande tendens från andra raser, manchester terrier och toypudel. Men ännu återstår det att identifiera de modifierande faktorer som gör att vissa hundar med genetisk belastning inte alltid visar symtom. Man behöver också förklara varför en del fall är lindriga och enkelsidiga medan andra är grava och dubbelsidiga.

Avel på hundar med Perthes sjukdom är förbjuden enligt SKKs grundregler och det bör även gälla föräldrar till hund med Perthes sjukdom. Risken att vara nedärvare är kraftigt ökad hos syskon och andra nära släktingar.


Källa: http://www.hundsport.se/redaktionellt/veterinaren_mapp/diagnos_arftlig_hoftledfel.html