Lite glädje och lite sorg

Det var längesedan, som vanligt, som det kom en uppdatering här i bloggen, men så plötsligt händer det!

På förekommen anledning kände jag mig manad att skriva några rader igen

2021 har varit ett hektiskt år på många sätt men ändå med många ljuspunkter

Jag har varit i Halmstad nästan varje helg och hjälpt min mamma med trädgården och annat, det har varit både lite arbetsamt men också väldigt roligt att vara ”hemma”

De sista dagarna i november kom det över en natt en hel massa snö som har legat kvar med rätt så kallt väder nu tills igår då allt smälte undan på en enda dag. Det är otroligt hur fort snö smälter när tövädret rullar in

Nåja, jag gråter inte över det för jag är inte överdrivet förtjust i snö mer än någon vecka i januari eller februari, men det har ju varit ljust och fint såklart. Lite jobbigare att mata kaninerna blir det också när marken är täckt av snö och vattnet fryser och behöver bytas till ljummet flera gånger om dagen

Det som kom som en trevlig present var att se Toscas spår i snön. Hela tiden sedan hon blivit opererad har det vänstra benet lämnat ett litet släpspår i snön, det syns ju inte när det inte ligger snö såklart.

Det lilla släpspåret har ju inneburit att hon inte lyft sitt vänstra ben ordentligt och jag har nog tänkt att det är så hon kommer att röra sig helt enkelt, men i år blir det inga släpspår!
Jag kände igenom hennes bakbensmuskler och hon är jämnstor på båda bakbenen nu, dessutom börjar det bygga rätt så bulliga muskler i bakstället istället för de taniga som hon hade efter operationerna 🙂

Det känns jätteroligt att all vår strävan att hålla igång och hela tiden träna muskler ger resultat

Det som är mindre roligt är att jag med jämna mellanrum kontaktas av ägare till hundar som drabbats av eländet Legg Perthes. Känslan när man står där med en röntgenplåt i ena näven och en halt hund i den andra är ingen rolig känsla och alternativen är inte heller mycket att välja på tyvärr…

Jag delar gärna med mig av allt vi lärde oss under Toscas sjukdom och hoppas att det kan vara till nytta och stöd för dem som står med det framför sig!

Det är inte riktigt så enkelt som jag nyss läste i en artikel jag tror var skriven för lågstadiebarn… att man bokar några vattenträningspass och sedan blir livet för hund och ägare som vanligt igen… inte riktigt så enkelt…

2 tankar om “Lite glädje och lite sorg

  1. Hej!
    Jag är en ny schipperke -uppfödare och mitt främsta mål är att bevara den friska rasen, LCP är inget jag hört om ärligt talat, så jag skulle vara jätteintresserad om du identifierat individer inom rasen som är möjliga bärare?

    • Hej Sanna
      Nu känner vi ju varandra och sitter i SSR-styrelse tillsammans till och med 🙂
      Jag läser inte härinne så ofta längre så din kommentar hade jag missat :/
      Du har ju redan fått lite information som du önskat men mer finns, det får vi ta en annan dag 🙂

...