Växer och växer…

Eftersom den här släkthärvan växer och växer till oproportionerliga mått och jag inte kan vara delaktig på det sätt jag vill tog jag bort dokumenten med de hundar som tänkbart kunde bära LCP-anlag  från bloggen, för även om de låg bakom ett skyddat inlägg gick de att googla upp!

För att ingen ska bli orolig, med tanke på de starka reaktioner jag fick av några, kan jag ju bara tala om att ingen hittills har lösen till de skyddade inläggen … ett mycket känsligt ämne, sjuka hundar…

Jag klandrar inte dem som sätter kaffet i vrångstrupen, för så utspridda som anlagen är bara via dessa fyra hundar jag hittat mig fram till så är min enda förhoppning att de får fram ett dna-test för bland annat Legg Calves Perthes sjukdom så snart som möjligt!

Om jag ska skaffa mig ytterligare en schipperke i framtiden kommer jag att veta vilka linjer och kennlar jag ska undvika som pesten. För alla andra kan jag bara önska er lycka till i djungeln av sjukdomar därute…

Som en uppfödare sa till mig vid ett samtal, ni har verkligen lyckats träffa på hela registret av sjukdomar i era närmaste hundar och nu tror jag att vi stött på ytterligare en i dagarna… det kan inte vara en tillfällighet att vi råkat på så drabbade hundar tänker jag… det är nog tyvärr så det ser ut i populationen. Sedan att schipperke är tuffa små krabater och lever länge även om de råkar ut för hälsoproblem ska vi väl bara vara tacksamma för.

Eftersom man inte kan ha hur många hundar som helst i livet, om man inte är uppfödare, så går vi nog vidare och botaniserar lite i andra hundraser när det är dags för ny införskaffningar av hundar, även om de vackraste och klokaste hundarna är och förblir schipperke i våra hjärtan❤

Barndomskamrater

I helgen var jag nere i Halmstad för att träffa alla mina gamla lekkamrater från Maratonvägen

Gud så roligt det var att träffa dem och så mycket roliga minnen vi mindes ihop. Först förfestade vi lite hemma hos Frank som bor på Maratonvägen fortfarande och sedan tog vi oss in till stan och käkade räkmacka på Lilla Torg!

Vi visste ju allt om varandra på den tiden och fortfarande känns det att det finns starka band till dessa människor

Nästa år gör vi det igen!

Tosca & Sizzla var med mig ner till sandlandet och de fick även vara med på förfest, de små svarta gör ju alltid succé vart de än kommer, även här tyckte alla de var väldigt fina och trevliga hundar❤

Tog lite bilder hemma hos min mamma också på Frennarp på hennes vackra slottsros och det nya handfatet och toastolen😀

Röntgen 6 månader

Så här ser Tosca ut i höfter och rygg vid 6 månaders ålder.

Nu ska vi avvakta i 6 veckor med smärtstillande och ett normalt hundliv, så bra det nu går med en hund som haltar och inte stödjer på sina bakben och sedan blir det framtidsdiskussioner med vetten…

Tror ni jag googlar ihjäl mig efter alternativ och prognoser eller?

Har lärt mig en hel del nya ord de senaste dagarna, det mest hoppfulla om hon inte slutar smärta av sina dåliga höfter heter; Femoral Head Ostectomy (FHO) eller caput resektion

Då man helt enkelt kapar och plockar bort höftledskulan, sedan lever hunden utan kontakt mellan höft och lårben, därmed försvinner smärtan. Hunden får ett lite annat rörelsemönster men fungerar som familjehund som vilken hund som helst. En liten ras som hon är har lättast för att fixa sådana här operationer.

Sizzlas syster blev påkörd och levde efter det utan höftkula på ena sidan.

Det går dessutom att göra på båda sidorna med några månaders mellanrum…

Lägger in en bild på en hund som gjort två sådana operationer och så min egen älsklings bilder från i måndags…

Har köpt lite olika kosttillskott nyponpulver, och Omega 3 och till helgen får jag lite tips och goda råd om hur vi ska stärka hennes bakbensmuskulatur av en god hundvän.

Oavsett vad som händer är det något hon verkligen kommer behöva att kompensera med…

Drygt en månad har det gått från en glad skuttig valp, till en valp med knappt ”gåbara” bakben😦

Min lilla valp…

Det som skulle bli så bra föll platt som en pannkaka idag när jag, ovetandes om att vi fått tid hos en av landets främsta hundortopeder, Ole Frykman, fick domen om valpens höfter… helt kass…

Men det stod upp snälla människor som ville ge hopp och på lördag träffar vi dem och får lite tips och trix på hur vi gör på bästa sätt för att göra ont lite bättre…

Man kunde ju tänkt att specialisten kunde väglett, men det var väldigt många patienter och vi hade fått en tid som ”inte fanns” egentligen…

Nu slits jag mellan hopp och förtvivlan… min lilla Tosca som är ett under av vänlighet skulle drabbas värst av dem alla😦

Men det är inte kört och vi råkade hamna hos mästarnas mästare som dessutom vurmar lite extra just för små svarta pråmhundar från Belgien

”Kör inte förrän du kan se ordentligt, det är dimmigt nog ändå” sa sköterskorna på kliniken

Koden till kortet glömde jag bort, men jag tittade åt sidan och lät fingrarna minnas… vi kan ta en underskrift om du inte minns sa sköterskorna

Det jag tänker nu är, vilken tur att inte Lydia tog min valp… hennes lilla är inget fel på, vad vi vet iaf…

”Nu ska vi bli trötta på en filt” sa den snälle manlige sköterskan som jag är så förtjust i… innan röntgen…

Sisters in arms

I helgen var Fred, Lydia och hundarna här på besök första gången sedan vi hämtade våra valpar!

Vi hade så roligt och det hade systrarna med som inte kunde sluta leka förrän sent om nätterna då Göran fick ”natta” dem ute på verandan i varsin korg för att de till slut skulle komma till ro

På lördagen var alla hundarna med på brukshundsklubben på Toscas valpkurs och sedan åkte vi och hämtade Fred i Uddevalla

På kvällen lagade vi födelsedagsmiddag och Christopher kom över och åt med oss

Söndagen var jättefin med sol såklart och efter promenad och en tur till Torp för att lämna Fred vid bussen till Halmstad var det dags för Ninja, Wilma och Lydia att åka tillbaka till Örebro… men snart kommer de igen allihop… då blir det mera bus i huset!

Rullar på

Jag är dålig på att uppdatera här men valparna växer och fyller sina platser i våra numera två familjeflockar, flockar som inkluderar hund då… annars är vi ju fler flockar i storflocken😉

Borta hos Lydia lever Wilma & Ninja rullan i en form av Yin & Yang, hemma på Lavön är trisshanden, Jaffa, Tosca & Sizzla, en vinnarhand❤

Enda smolket i bägaren är mastcellerna som lever rövare i Jaffas ben…

JTS27sep2015 WoN29septemer2015

I advent

adventslyktaSkulle sätta upp lite adventsstjärnor igår.

Min första stjärna som jag köpte till min studentlya för typ hundra år sedan som hängde i köket förra året, small så en propp gick när vi hängde upp den.

Eftersom det var sista proppen vi hade hemma av den sorten vågade vi inte prova igen utan fyllde en av Lydias lyktor som hon köpte i Turkiet med en ljusslinga, och simsalabim fick vi den vackraste adventsbelysning :P