Om jag var uppfödare skulle jag varit intresserad av att veta och ta reda på om jag hade svåra sjukdomar i mina linjer, om inte annat eftersom det inte är tillåtet enligt SKK:s grundregler eller enligt djurskyddslagen att avla på hundar som man vet kan ge avkomma med svårt lidande för hunden.
Alltså det är OLAGLIGT enligt djurskyddslagen… och SKK:s grundregler…
Jag hoppas att så få andra valpköpare som möjligt ska behöva uppleva vad Tosca och jag upplevt och jag hoppas att alla andra schipperkeägare och uppfödare har samma mål som jag!
Nu vet ni att i Toscas linjer ligger LCP och lurar för jag har berättat om henne, och jag hoppas verkligen att alla som kan göra något för att förhindra att det händer igen gör så… jag vet också delvis vad det kommer ifrån…
Men det verkar inte som att sanningen är så trevlig att se i vitögat för alla uppfödare utan att det blir personligt värre… man väljer hellre strutsmetoden och att chansa sig fram!
Vi har spenderat 50 000kr på min lilla Tosca tillsammans, jag, försäkringsbolaget och min uppfödare. Tillsammans gav vi henne livet tillbaka, trots att hon ”bara är en hund”… För det är ju ”bara hundar” det handlar om, löjligt simpelt när vi sätter det i perspektiv till andra frågor i samhället…
Ska valpköpare och mindre etablerade uppfödare bara acceptera att det ”dyker upp” hundar med LCP (eller PRA, epilepsi, ryggproblem, beteendeproblem, navelbråck, patella och den där amerikanska sjukdomen, för att nämna några hälsoproblem) eller ska vi ha uppfödare och en rasklubb för schipperke som aktivt ger stöd och hjälp för att hålla rasen frisk?? Pokaler, rosetter och ära undantaget… oavsett om uppfödare väljer att ta sitt ansvar eller inte för vad som ”poppat” upp som avkomma till deras avelsdjur och i deras linjer…
Sånt funderar jag på söndagen efter midsommar 2016, när jag fått telefonsamtal sent om kvällen… efter det lösenordsskyddade jag ett inlägg (nu ligger det inlägget till och med som privat) och plockade bort lite bilagor i några andra inlägg
Tosca med sin snygga pappa Kicken