Om jag var uppfödare…

Om jag var uppfödare skulle jag varit intresserad av att veta och ta reda på om jag hade svåra sjukdomar i mina linjer, om inte annat eftersom det inte är tillåtet enligt SKK:s grundregler eller enligt djurskyddslagen att avla på hundar som man vet kan ge avkomma med svårt lidande för hunden.

Alltså det är OLAGLIGT enligt djurskyddslagen… och SKK:s grundregler…

Jag hoppas att så få andra valpköpare som möjligt ska behöva uppleva vad Tosca och jag upplevt och jag hoppas att alla andra schipperkeägare och uppfödare har samma mål som jag!

Nu vet ni att i Toscas linjer ligger LCP och lurar för jag har berättat om henne, och jag hoppas verkligen att alla som kan göra något för att förhindra att det händer igen gör så… jag vet också delvis vad det kommer ifrån…

Men det verkar inte som att sanningen är så trevlig att se i vitögat för alla uppfödare utan att det blir personligt värre… man väljer hellre strutsmetoden och att chansa sig fram!

Vi har spenderat 50 000kr på min lilla Tosca tillsammans, jag, försäkringsbolaget och min uppfödare. Tillsammans gav vi henne livet tillbaka, trots att hon ”bara är en hund”… För det är ju ”bara hundar” det handlar om, löjligt simpelt när vi sätter det i perspektiv till andra frågor i samhället…

Ska valpköpare och mindre etablerade uppfödare bara acceptera att det ”dyker upp” hundar med LCP (eller PRA, epilepsi, ryggproblem, beteendeproblem, navelbråck, patella och den där amerikanska sjukdomen, för att nämna några hälsoproblem) eller ska vi ha uppfödare och en rasklubb för schipperke som aktivt ger stöd och hjälp för att hålla rasen frisk?? Pokaler, rosetter och ära undantaget… oavsett om uppfödare väljer att ta sitt ansvar eller inte för vad som ”poppat” upp som avkomma till deras avelsdjur och i deras linjer…

Sånt funderar jag på söndagen efter midsommar 2016, när jag fått telefonsamtal sent om kvällen… efter det lösenordsskyddade jag ett inlägg (nu ligger det inlägget till och med som privat) och plockade bort lite bilagor i några andra inlägg

 

 

pappas flicka

Tosca med sin snygga pappa Kicken

När matten är borta…

…tuggar Wilma i sig korgen på verandan…

Detta bildspel kräver JavaScript.

…eller var det någon annan…?

I vilket fall som helst låg ett ben inkilat mellan korgarna så Wilmisen trodde väl hon skulle ”gräva” fram det med sin egen speciella metod;

Ta en rejäl tugga och ryck för allt vad tygen håller

😛

Fast korgen var ju finare förut… tycker jag… men man kan tycka olika

😆

Minst 80 döda…

…en otrolig siffra på en ö bland ungdomar i norska skärgården en vanlig skön sommardag i juli…

Tänk vilken skräck att bli jagad på en så liten ö av en galning utklädd till polis och inte veta om de som eventuellt kommer till undsättning också är utklädda galningar!!

Dessutom bomberna i Oslo som ju är fruktansvärt i sig…

… minst 87 döda säger de på radion!

Kapten Röd på Röda sten

Var grymt 😆

En lång kväll med start i ösregn och final i varmt solsken

Körde ungdomarna mitt i natten genom Hagas nattliga sus och dus… många gamla minnen som kom tillbaka

😛

Sedan genom vass och mörket på Kodes slingriga vägar för att lämna tillbaka ungdomen i tryggt förvar hemma i stugvärmen, åsså hem till ön igen…

Vaknade i total stillhet en mycket lugn och solig lördagsmorgon sedan skjutsa Lydia till Mycklebys musikfestival, hem och klippa gräs och ta emot nya najsa gäster

Vad gör väl en skvätt med regn då och då om helgen bara innehåller sådana trevligheter 😀

Juninatt blir aldrig av…

Fred och jag var hos min moster, Gull, som skadat ryggen idag.

Hon som är en van resenär har aldrig spenderat tid på ett lyxigare hotell, service hela dygnet runt med supertrevlig personal

Det var länge sedan vi firade midsommar ihop, men det var nog så trevligt idag som då ♥

Hoppas nu att Gulls kotor kan vrida sig tillbaka igen och sprickan läka, så hon slipper ha så himla ont!!

För övrigt har Göran dragit till Stockholm, Lydia till Strömstad och Fred till Mollösund, men som alla vet så är det en kort natt inatt och jag har det bästa sällskapet som finns 😛

De fyrbenta och jag gick en lång blåsig promenad till Tuvesvik ut på den nya bryggan med vårt härskna hundfoder som måsarna älskade, sedan tog vi bakvägen hem och kollade in alla sommargästerna som fyllt stugorna med midsommarfirande 😀

Nu ska strax den korta juninatten mellan tolv och två just bli av, sedan är ljuset på väg igen…

Juninatten

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Havet håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Av Harry Martinsson 

Foppatofflor

Sitter i soffan och surfar med Lydia mittemot, så funderar vi tillsammans på lite olika saker… bland annat på fådda grejor…

Om jag exempelvis berättar vad jag har på mig och använder så är de alla fådda…

Klänningen är Lydias, koftan är Freds, armbandet fick jag på Jamaica, vristlänken hittade vi i jeepen, bikinin är lydias, strumporna är Görans, glasögonen fick jag av en optiker i Halmstad för en sisådär 25 år sedan, fodralet som hör till är Görans, hårspännena är Lydias, musmattan en reklamgåva och datorn är en ärv historia som vandrat i familjen… men en sak har jag köpt själv 😆

Nämligen mina foppatofflor 😕