Röntgen 6 månader

Så här ser Tosca ut i höfter och rygg vid 6 månaders ålder.

Nu ska vi avvakta i 6 veckor med smärtstillande och ett normalt hundliv, så bra det nu går med en hund som haltar och inte stödjer på sina bakben och sedan blir det framtidsdiskussioner med vetten…

Tror ni jag googlar ihjäl mig efter alternativ och prognoser eller?

Har lärt mig en hel del nya ord de senaste dagarna, det mest hoppfulla om hon inte slutar smärta av sina dåliga höfter heter; Femoral Head Ostectomy (FHO) eller caput resektion

Då man helt enkelt kapar och plockar bort höftledskulan, sedan lever hunden utan kontakt mellan höft och lårben, därmed försvinner smärtan. Hunden får ett lite annat rörelsemönster men fungerar som familjehund som vilken hund som helst. En liten ras som hon är har lättast för att fixa sådana här operationer.

Sizzlas syster blev påkörd och levde efter det utan höftkula på ena sidan.

Det går dessutom att göra på båda sidorna med några månaders mellanrum…

Lägger in en bild på en hund som gjort två sådana operationer och så min egen älsklings bilder från i måndags…

Har köpt lite olika kosttillskott nyponpulver, och Omega 3 och till helgen får jag lite tips och goda råd om hur vi ska stärka hennes bakbensmuskulatur av en god hundvän.

Oavsett vad som händer är det något hon verkligen kommer behöva att kompensera med…

Drygt en månad har det gått från en glad skuttig valp, till en valp med knappt ”gåbara” bakben 😦

Annonser

Min lilla valp…

Det som skulle bli så bra föll platt som en pannkaka idag när jag, ovetandes om att vi fått tid hos en av landets främsta hundortopeder, Ole Frykman, fick domen om valpens höfter… helt kass…

Men det stod upp snälla människor som ville ge hopp och på lördag träffar vi dem och får lite tips och trix på hur vi gör på bästa sätt för att göra ont lite bättre…

Man kunde ju tänkt att specialisten kunde väglett, men det var väldigt många patienter och vi hade fått en tid som ”inte fanns” egentligen…

Nu slits jag mellan hopp och förtvivlan… min lilla Tosca som är ett under av vänlighet skulle drabbas värst av dem alla 😦

Men det är inte kört och vi råkade hamna hos mästarnas mästare som dessutom vurmar lite extra just för små svarta pråmhundar från Belgien

”Kör inte förrän du kan se ordentligt, det är dimmigt nog ändå” sa sköterskorna på kliniken

Koden till kortet glömde jag bort, men jag tittade åt sidan och lät fingrarna minnas… vi kan ta en underskrift om du inte minns sa sköterskorna

Det jag tänker nu är, vilken tur att inte Lydia tog min valp… hennes lilla är inget fel på, vad vi vet iaf…

”Nu ska vi bli trötta på en filt” sa den snälle manlige sköterskan som jag är så förtjust i… innan röntgen…