Sommaren 2018

Sommaren har på många sätt varit en oförglömlig sommar både för oss och alla andra

Vädret har ju varit helt utan jämförelse, torka och hetta från mitten av maj till mitten av augusti med några dagars andhämtning och för vår del några behövliga regnskurar med väl valda mellanrum, det har varit både hetare och torrare på de flesta ställen i Sverige efter vad jag förstått och upplevt

Sedan till våra mer personliga upplevelser i år… det där med ormarna… redan tidigt i våras såg vi ovanligt mycket orm, både huggorm av båda könen och även snok och (det som ju inte är en orm egentligen men ändå ser ut som en) dvs kopparorm/ödla

Först ut 24 maj, kom jag hem till en Ninja som mera såg ut som en älg än en schipperke. Jag trodde hon blivit getingstucken eller möjligen en allergichock och åkte till vetten dagen efter där vi förstod att det rörde sig om ett huggormsbett. Eftersom hon bara varit i hundgården hela dagen måste det varit där hon blivit biten, det kändes väldigt otrevligt. Nåväl hon fick dropp och smärtstillande och någon vecka senare tog vi blodprov och allt hade gått väl. Ninja är ju relativt ung och blev biten i nosen och det är inte lika allvarligt för en hund som när den blir biten i benet eller där det finns mera muskler som pumpar runt giftet i kroppen.

Tre veckor senare, lördag förmiddag 16 juni, stod plötsligt Tosca öga mot öga med en huggorm borta hos grannen, en decimeter från att bli huggen hon med. Jag visste ju inte om hon blivit biten även om det inte verkade så, så jag bar henne hela vägen hem. Vid det här laget hade jag läst spaltmeter om huggormsbett och visste bättre hur jag skulle bete mig. (Jag hade gjort typ allt fel när Ninja blev biten och vi hade ju en otrolig tur att hon klarade sig såpass bra)

Ytterligare tre veckor gick och en söndag förmiddag, 1 juli, skulle vi bara gå ner och bada och gick stigen vi gått tusentals gånger. Ögonen på helspänn efter de tidigare två ormmötena och alla andra ormar jag sett under dessa veckor, döda och levande på ön och även när vi varit borta på besök på andra platser under sommaren. Trots det kommer plötsligt Jaffa hoppandes emot mig och visar tydligt att något hänt med hennes bakben som gjorde ont, jag tittar bakom henne och där ligger en stor brun huggormshona och ser belåten ut.

Snabbt lyfte jag upp Jaffa i famnen och krånglade mig tillbaka med de andra två i koppel förbi ormhonan som lugnt låg kvar och inte tänkte flytta sig från sin soliga, härliga plats. Jag bar en skrikande, nafsande Jaffa hela vägen hem och la in henne i buren och bytte snabbt om för en tur till Blå Stjärnan, under tiden startade Göran bilen och såg till att luftkonditioneringen kylde så gott det gick i hettan.

Väl framme på Blå Stjärnan var Jaffa väldigt dålig, hon hade hög puls och var mycket medtagen. Vetten bestämde att hon skulle ligga kvar över natten på intensivvårdsavdelningen och frågade om de skulle ge henne serum/ motgift om det behövdes. Det behövdes och hon hade nog knappt överlevt om hon inte kommit under vård såpass snabbt. Vi var på djursjukhuset på mindre än två timmar efter att hon blev huggen i låret.
På måndagen fick jag komma och hämta Jaffa som fortfarande mådde väldigt dåligt och hade mycket ont. Vi fick ge Nobligan i flera dagar för att lindra smärtan.

För att de båda, både Ninja och Jaffa skulle få i sig extra vätska som är väldigt viktigt efter huggormsbett och dessutom var  det ju väldigt varmt, blandade jag vatten i deras mat och gav dem vatten med lite morotspuré i flera gånger om dagen.

Strikt vila i två veckor för Jaffa också och ett blodprov som uppföljning för att säkerställa att inga värden verkade ha skenat iväg som kunde tyda på att några organ tagit skada av ormgiftet. Hon blev precis som Ninja väldigt svullen, fast mera under buken och bakbenen eftersom hon blev biten i låret och Ninja i läppen.

Sedan dess har hundarna gått i väldigt korta koppel och vi har bara promenerat sent om kvällarna när ormarna förhoppningsvis ringlat in i sina hål för natten. Nu har regnet och lite svalare väder gjort att jag inte är riktigt lika nervös, men fortfarande ser jag ormar hela tiden när jag är ute och går, senast när jag var hos Lydia i helgen och hälsade på i Köping, visst låg där en snok under en buske längs ån… jag har känt mig som om jag gått på minerad mark med krypskyttar lurande överallt hela sommaren… något liknande har vi verkligen inte varit med om förut och jag hoppas innerligt att det inte upprepar sig någon mer sommar!

Hundarna har jag försökt lära så gott det går att ormar ska man inte ha någon närkontakt med, medelst en död huggorm och lite andra skrämselförsök. de verkar ha fattat litegranna vad jag försökt förmedla, men vi får väl se…

Så länge Sizzla levde brukade hon se till att ingen gick fram till någon orm, hon var livrädd för ormar och tyckte inte det var lämpligt för någon i flocken att träffa orm, det var väldigt praktiskt och jag saknar henne verkligen i sommar!

 

Annonser

Old dog vestibular syndrome

Igår kom jag hem och möttes av en hund som ramlade omkull, huvudet hängde på sned och ögonen rullade runt i huvudet på henne, vatten kunde hon inte dricka för hon kunde inte pricka in vattenskålen, som värsta fyllehunden raglade hon omkring i köket

Det var bara att åka hela vägen ner till Blå stjärnan med Wilma och hennes matte, Lydia, som är på semester i Grekland fick ett otrevligt telefonsamtal mitt i semestern…

Jag tänkte stroke och nu är hennes nästan trettonåriga liv över, men se så illa var det inte som tur var 😀

Det här syndromet brukar inte vara så himla länge och för Wilma avtog det ovanligt fort, nu är hon nästan sig själv igen, även om hon ramlar omkull lite då och då, hon är ju envis som synden så hon kämpar på 😉

Känner mig lite trött idag då lampan släcktes ett i natt, men hunden lever och det är ju en faslig tur… framförallt för Lydia som är på semester…

❤ Lilla Wilma ❤

20284365393_2024453ed2_z

Söndagspromenad

På söndagspromenaden längs den nya gång och cykelvägen var plötsligt alla tre hundarnas tassar intrasslade i en snok som ringlat fram ur grushögarna 😯

Som tur var var det ingen huggorm, annars hade vi väl fått ge oss iväg till veterinären med någon av vovvarna, utan vi kunde nöja oss med att kasta tillbaka snoken in bland träd och stenar för att förhoppningsvis sova vidare.

Förmodligen hade den blivit uppväckt av alla maskiner och vägarbetare för jag tror inte de brukar vara vakna vid den här tiden på året?

 

Vart tog de vägen?

BildEtt mysterium för alla att klura över en stund!

Alla dubbarna i framdäcken försvann över en natt, i söndags natt 8O

Jo, där sitter en handfull kvar i en smal remsa på vardera däcket… ett mysterium som heter duga?!

Jag har en gissning, men ni kan få gissa först innan jag avslöjar vad jag tror har hänt…

Söndagspromenad med Berit!

Eftersom vi inte är på Lavön mer än på helgerna numera så brukar vi ta oss en söndagspromenad ner till Näset, jag, hundarna och Peace.

Idag fick vi sällskap av Berit också 😉

Först var det rikitgt trevligt, ljummet i luften massor av hav där inget hav brukar vara.

Svanarna guppade en tjugo trettio stycken i lä tillsammans i viken och solen sken för fullt

Katter blir ju lite tokiga när det blåser, så Jaffa visste inte riktigt om hon tyckte det var kul eller jobbigt när Peace var den som jagade henne för omväxlings skull…

När vi var nästan hemma tog plötsligt vinden i rejält och små iskalla vattendroppar började stickas i ansiktet, på mindre än fem minuter blev ovädret lite mindre vänligt sinnat…

Innan vi åkte tillbaka till stan tog vi en tur ner till Tuvesvik och tittade på när färjan la till. Det såg väldigt våghalsigt ut men gick bra i alla fall.

Det är mäktigt vid havet när orkanstyrka råder runt knutarna!

När månen vandrar på fästet blå…

I natt vaknade jag och undrade vad som pågick egentligen 😯

Så förstod jag att Sizzla fallit i yl mot fullmånen som kikade in genom fönstret.

Där satt hon på sin kudde och ylade så rent och klart. Fullständigt seriös i sin uppgift.

Hon ylar ju så vackert och innerligt från botten av sitt lilla hundhjärta, men jag fick be henne att vara tyst, det var ju mitt i natten!

Så kikade jag på klockradion och insåg att klockan var fem minuter innan midnatt…

Då reste sig håren på min kropp en aning innan jag somnade om

😛

Pythagoras sats

Man kan ha stor hjälp av sin gamla formelsamling och något mattesnille till unge, när man ska räkna ut förhållandet mellan de olika vätskorna i hårfärgningskartongen… om man inte vill använda allt på en gång vill säga…

;)

 I väggen ovanför Lydias säng bor det getingar som kan spinna som en katt och trippa som en hel armé av möss om nätterna

Men Göran har startat en utrotningskampanj, så snart är de inte så kaxiga längre!

:D

Vi tog en promenad i Munkedal vid ”Jernvegsmuséet” på vägen till Dingle igår. Det låg ett mysigt litet hotell i Åtorps Herrgård, där gick vi in en sväng för att kika lite…

8O

Ett till synes lugnt gammalt herrgårdspensionat kan nuförtiden lika gärna hysa  en hel flyktingförläggning med glada svarthåriga, skrikande barn som älskar små svarta hundar!

Stolt tågade vi igenom denna skärseld med tre kolugna helt oberörda vovvar

Då vet man att man inte socialtränat dem i onödan i alla fall

:P 

Förblindad av tårar…

Fick en pinne i ögat i hasselskogen igår, snubblade och skrapade knäna

😦

Jaffa fick en ny uppgift som ledarhund och Sizzla som ankare i ledet…
Till slut kom jag i alla fall hem tårögd men med en påse kantareller, varav en vacker kantarelljätte

😛

Förblindad av tårar nu på morgonen igen, men denna gången av skratt:
Anders Jansson på Morgonpasset

 

Han är bara för rolig den mannen!!!

😆

Minst 80 döda…

…en otrolig siffra på en ö bland ungdomar i norska skärgården en vanlig skön sommardag i juli…

Tänk vilken skräck att bli jagad på en så liten ö av en galning utklädd till polis och inte veta om de som eventuellt kommer till undsättning också är utklädda galningar!!

Dessutom bomberna i Oslo som ju är fruktansvärt i sig…

… minst 87 döda säger de på radion!

Ortopedi & ögon

Ska du råka ut för något akut sjukdomstillstånd och åker till Uddevallas akut så är det bäst att det drabbar dig som rubriken säger… annars får du snällt åka vidare till NÄL

Medan du åker eller innan ska man tydligen ringa 1177 för att få bästa upplysningen om vart man ska och så är de förberredda när man kommer… lite konstigt att de inte vet det när man ringer det helt andra numret man hittar både på nätet och i katalogen 😕

Som tur var var det inom dessa områden som Freds skadade fot höll sig igår när jag fick springa hela vägen från Näset hem och kasta mig i bilen laddad med två Alvedon och en flaska vatten för vidare färd till gymmet

Där satt Fred ensam på gymmet med foten i luften efter att ha tappat en 10-kilos vikt rakt bakom stortån

Vi såg resten av sommaren i gips framför oss medan vi åkte hela vägen till Uddevalla, förbi ett ställe där det var asfaltering på gång och lite stressigt att stå i bilkö 😦

Men som tur var efter röntgen och lite väntan visade det sig att inget var brutet och receptet mot muskelsmärta var Ipren 😯

Tur i oturen kan man lugnt säga…

Lydia höll ställningarna hemma vid datorn och rapporterade till folket om hur det hela förlöpte 😉