Ett steg i taget

Det svåraste nu är att tygla lilla Tosca till att gå i en sådan takt att hon ”hinner” sätta ner alla fyra tassarna. Det är mycket som ska utforskas när man är ett år fyllda och just fått tillbaka springet i bena.

Viktmanschetten fungerar väldigt bra och vi stretchar också efter bästa förmåga för att hon inte ska bli för kort i steget, även om det inte är populärt hos lilla damen!

Tosca är också makalös på att simma ut och hämta allehanda grejor i vattnet. Det har ju alla våra hundar varit väldigt glada i så det är en tradition som vi gärna upprätthåller när vi nu bor så nära havet😉

Här kommer en liten film på lite trippande av små nätta fötter 3 respektive 4 månader efter operationerna. Inte så pjåkigt tycker jag ändå!

Vi har inte bråttom hellre långsamt och grundligt än fort och fel…

 

Blåa viktmanschetter

viktmanschetter

Igår fick vi Toscas nya viktmanschetter, jättefina blåa

Vetten sa att hon skulle träna med en på det vänstra benet som ligger mycket efter i muskelmassa, det var så jag också hade tänkt

Men när hon fick prova igår blev hon än mer ovillig att sätta ner vänster ben så jag satte på båda för att vänja henne vid att ha dem

I fortsättningen tänker jag bara ha på det vänstra eller möjligen ha på båda benen men bara vikter i det vänstra

Snygg blev hon ju i alla fall!

2 systrar 1 år

Den 16 juli blev våra fina valpflickor ett år, det firade vi med att prova och köpa varsin ny sele i Halmstad och åka och hälsa på en annan födelsedagsfirare, nämligen bästa Eva som fyllde 50 dagen innan❤

Nere på Kroken

I söndags tog vi en härlig promenad bort till vår trevligaste strand här på Lavön, den vid Kokens semesterhem.

Den ligger också så till väderstrecksmässigt att där nästan inte samlas något ”manmade” skräp alls, bara sten, tång och snäckor

Längs hela sanden växer en ört som heter ”strandarv” den bildar en mjuk grön matta av små pyramidfomade plantor.

Hundarna älskar den stranden och jag kom på att jag skulle ta några bilder och filmer, oftast glömmer jag ju det och bara njuter av stunden❤ninjakroken.jpg

Växer och växer…

Eftersom den här släkthärvan växer och växer till oproportionerliga mått och jag inte kan vara delaktig på det sätt jag vill tog jag bort dokumenten med de hundar som tänkbart kunde bära LCP-anlag  från bloggen, för även om de låg bakom ett skyddat inlägg gick de att googla upp!

För att ingen ska bli orolig, med tanke på de starka reaktioner jag fick av några, kan jag ju bara tala om att ingen hittills har lösen till de skyddade inläggen … ett mycket känsligt ämne, sjuka hundar…

Jag klandrar inte dem som sätter kaffet i vrångstrupen, för så utspridda som anlagen är bara via dessa fyra hundar jag hittat mig fram till så är min enda förhoppning att de får fram ett dna-test för bland annat Legg Calves Perthes sjukdom så snart som möjligt!

Om jag ska skaffa mig ytterligare en schipperke i framtiden kommer jag att veta vilka linjer och kennlar jag ska undvika som pesten. För alla andra kan jag bara önska er lycka till i djungeln av sjukdomar därute…

Som en uppfödare sa till mig vid ett samtal, ni har verkligen lyckats träffa på hela registret av sjukdomar i era närmaste hundar och nu tror jag att vi stött på ytterligare en i dagarna… det kan inte vara en tillfällighet att vi råkat på så drabbade hundar tänker jag… det är nog tyvärr så det ser ut i populationen. Sedan att schipperke är tuffa små krabater och lever länge även om de råkar ut för hälsoproblem ska vi väl bara vara tacksamma för.

Eftersom man inte kan ha hur många hundar som helst i livet, om man inte är uppfödare, så går vi nog vidare och botaniserar lite i andra hundraser när det är dags för ny införskaffningar av hundar, även om de vackraste och klokaste hundarna är och förblir schipperke i våra hjärtan❤

Barndomskamrater

I helgen var jag nere i Halmstad för att träffa alla mina gamla lekkamrater från Maratonvägen

Gud så roligt det var att träffa dem och så mycket roliga minnen vi mindes ihop. Först förfestade vi lite hemma hos Frank som bor på Maratonvägen fortfarande och sedan tog vi oss in till stan och käkade räkmacka på Lilla Torg!

Vi visste ju allt om varandra på den tiden och fortfarande känns det att det finns starka band till dessa människor

Nästa år gör vi det igen!

Tosca & Sizzla var med mig ner till sandlandet och de fick även vara med på förfest, de små svarta gör ju alltid succé vart de än kommer, även här tyckte alla de var väldigt fina och trevliga hundar❤

Tog lite bilder hemma hos min mamma också på Frennarp på hennes vackra slottsros och det nya handfatet och toastolen😀