Dags att skriva inlägget jag påbörjade för 6 dagar sedan!
Inte så mycket egentid kan man säga sedan vi kom hem från Egypten och då blir det heller inga blogginlägg skrivna
Vi landade i värmen och bara det är ju en alltid lika härlig känsla. Väl framme på hotellet kändes det lite knepigt, ungarna gillade stället men jag föredrar lite mera blanka ytor… känslan av att ha hamnat hemma hos familjen Flinta är inte det jag föreställer mig om jag åker till de ”lyxiga” all inclusive anläggningarna men det var ett jättebra hotell visade det sig
Folk i Egypten är väldigt trevliga, precis som i Jordanien och Marocko. Visst de försöker lura skjortan av en när man handlar, guiden hade rätt, kvinnorna är bäst på den leken som han kallade det (Fred är inte precis den vi skickar fram då de goda affärerna ska genomföras) men jag tycker egentligen att det är rätt sunt. Vi åker dit och betalar nästan ingenting för att semestra i deras land, de har inte råd att åka på samma sätt till oss om de inte sparar en livstid så för att inte ens försöka tjäna en hacka på ”rika” turister måste man nog vara buddist 😛
Första dagen snokade vi reda på alla hotellrutiner, kollade in maten som funkade fint både för köttätare/veganer och bokade frukostmatsäck för…
Delfinutflykten
5 på morgonen gick bussen som tog oss till båthamnen 3 timmar söderut. Sedan hyrde vi våtdräkt för min del (mot brännande sol och kylande vatten) och simfenor. Snorkel hade vi med oss.
I båthamnen klev vi ombord på en omgjord gammal lyxjakt som efter ytterligare 2 timmars båtfärd tog oss ut till Satayha dolphin reef. Vi sov i solen/skuggan på sofforna på övre däck gungade av havets vågor (med sjösjukepiller i magen), när vi närmade oss fick vi en utförlig lektion i vad som väntade innan vi smetade in oss med sololja och plockade fram snorkel och cyklop.
Delfinerna sover i det 5×7 km stora revet för att undvika att bli uppätna av hajar efter morgonens jakttur och de är inte intresserade av oss alls. Deras ögon är slutna och med sonaren påkopplad för att inte simma på någon/något vilar de växelvis höger och vänster hjärnhalva.
Även om de sov var det fantastiskt att komma ner i gummibåtarna och när en delfinflock närmade sig kliva ner i vattnet och simma ovanför och jämsides med de stora djuren. OCH de små för där var bebbar med också naturligtvis och de var ju jättefina såklart!
Sedan åt vi lunch som de lagat i kabyssen på båten och snorklade någon timme på eftermiddagen innan det var lika lång väg tillbaka… nacken var rätt mör efter den bumpiga bussturen, på båten var det ju enbart skönt att sova såklart.
De har mycket säkerhetsspärrar längs alla vägar med kraftiga taggar de kan fälla upp ur vägen. Polis eller militär som står redo med kulsprutor både här och där. Inte så mycket längs kusten, men på nästa utflykt när vi åkte in i landet var det väldigt tätt med vaktposter… det är ju både bra och tankeväckande…
Lördagen spenderade vi med sol, strandpromenader, snorkling och bad och lite shopping om kvällen, vi köpte underliga krämer och parfymer och Nigelleolja… sedan var vi uppe alldeles för sent och pratade med en massa folk och gick och la oss samma tid som vi steg upp en och en halv dag senare… fast vi var såklart vakna en dag där emellan 😉
Luxor – Karnaktemplet – Nilen – Tutankhamons grav (konungarnas dal)
Måndag kom och så var det dags för nästa utflykt. 03:30 stod vi som tända ljus i hotellobbyn när bussen dök upp i mörkret under alla tusen stjärnorna i öknen…
En lååååång resa med stopp på en otroligt ofräsch ”mack” där toaletterna spolades mellan busslasterna, inte mellan varje toalettbesökare 
Väl framme i Luxor var förvandlingen total, gröna dalar med tusentals åsnor och sockerrör och ett vimmel av folk på gatorna längs kanalen. Vi gick i Karnaktemplet med en annan svensk kille från Vimmerby och den utomordentligt kunnige och trevlige guiden, Ahmed. Han berättade om konungar och pelare och sin familj därhemma i Alexandria som han träffar två veckor varannan månad och lovade oss färskpressad sockerrörsjuice som vi mycket riktigt också fick från ett hål i väggen där bussen stannade på vägen hem. I varsin plastpåse med ett sugrör bjöd han hela bussen på denna läckerhet som smakade som sött grässtrå man tuggar på om sommaren… bara det var resan värt!
Vi år lunch på en Nilen kryssare som påminde väldigt mycket om en lyxigare variant av kryssarna i Budapest på Donau. En egen hytt fick vi att gå på toa i under 2 timmar och hann med att sola på soldäcket på taket på båten. Sedan fick vi åka en lite mindre båt över till den västra sidan av Nilen, dödens sida, där alla gravar fanns. Jag doppade handen i Nilens vatten, men ingen krokodil var i sikte som tur var. Däremot har jag numera då haft handen i vattnet som kommer direkt från Victoriasjön i Tanzania (kan man säga att jag varit där nästan då… eller kanske inte)
I konungarnas dal var det svalt och skönt i skuggan från bergen och gravarna var helt makalösa med inskriptioner högt och lågt längs väggarna även om vi inte gick in just Tutankhamons grav
Sist blev vi lotsade till en alabasterverkstad där vi köpte lite skulpturer. Slutligen vid de kolossala Memnonkolosserna köpte vi, med en hel hord av försäljare, efter oss sjalar, sedan rusade vi med hela mobben till bussen och alla tyskarna hojtade att vi genast skulle komma ombord på bussen, medan de samtidigt fick sig ett gott skratt åt att vi sinsemellan ryckte pengar ur nävarna på varandra när vi trätte om vem som skulle få lov att köpa vad 😀
Även försäljarna såg lätt förvirrade ut när vi istället för att dividera med dem om priset dividerade med varandra, de kom helt av sig och när vi blivit ense bara tog de det de fick och såg förvånade ut 😛
Så åkte vi hem igen den långa resan med bussen med stopp för nämnda sockerrörsjuice och ytterligare ett läskigt toastopp, hur svårt kan det vara att fixa spolanordningen på 20 toastolar? På hemvägen vid toastoppet var det ett helt gäng småtjejer med två åsnor och en getkilling som försökte se söta ut och få en liten gåva. Åsnorna var ju underbara och så hjälpsamma och fina mot de små flickorna- Visst ”tigger” de väldigt offensivt, men så länge tingen är som de är i världen tycker jag de gör helt rätt… kreativt att ta med söta djur som extra påtryckning 🙂
Maten
Eftersom vi varit i Egypten två gånger nu och tänkt att jaja maten på all inclusive är väl anpassad efter tyskar/ryssar så var vi ju tvungna att fråga den trevlige guiden en annan kväll när han dök upp på hotellet vad han bjuder sina gäster på hemma när de dyker upp.
Nä, inga oliver eller hummus och falafel, utan kålbladsknyten och duva var det bästa han visste som han också bjöd sina gäster på, vilket vi också faktiskt fick i buffén en dag. Sedan beskrev han lite mer vad de brukade äta och ju mer vi lyssnade desto mer kändes det som om vi fick en lektion i tysk matkultur. Det var ju också i mångt och mycket vad de serverar på de där bufféerna, kål i alla former kött, pumpasallad, korv, bönsallader, runt ris, kokta grönsaker oätlig fisk, dadlar och söta bakverk. Falafel berättade guiden är frukostmat i Egypten :O
En himmelskt god chokladpudding med pistagenötter. Annars knappt några nötter alls… hibiskuste… de gillar ju sina vattenpipor också, även om det ju inte precis är mat 😛
Nä, maten i Egypten är inte precis något att yvas över, den bästa maten på resan fick vi på den libanesiska restaurangen, mums!!! Men som ”husmanskost” fungerar ju deras mat ungefär som vår… så hade jag nog inte tänkt att de äter förrän jag fick det uttalat av guiden den där kvällen.
På flyget hem fick vi också en jättegod båtformad rösti med en liten boll av röd quinoa i mitten och annat smaskigt. Vi, jag och Lydia som beställt vegankost fick ju inte bara det delikataste att äta utan också maten före alla andra tillsammans med barnen 😛
Nu vill jag vinna fler resor 😛 så jag fyllde pliktskyldigast i en massa utvärderingar både för Ving och flygbolaget och då kunde man vinna mera resepengar, hoppas som sagt att jag gör det 😀
Bilder blir det inga i det här inlägget i alla fall… bara en på Nilen…
Samlade dagar 